Whooa, första ätbara bytet nedlagt - en orre!

Det snöade lätt igår afton när jag gick och la mig så i morse var jag upp vid sextiden och tog mig ut i byaskogen för en kort jakt innan dagens arbete. Gick först ut på hygget där jag såg orrflocken i söndags men inte ett liv, sneddade genom skogen och upp mot vägen igen och sen kort sväng på andra sidan skogsbilvägen - men ingenting...

Dock när jag gick längs vägen tillbaka mot bilen såg jag två orrar som flög förbi på hög höjd varvid hoppet väcktes igen - så jag beslutade mig för att prova en kortis på ett ställe till lite närmare byn.

Sagt och gjort, tog bara på mig hörselskydden och laddade 222'an med två Norma Jaktmatch och knallade ned längs en stig - och ta mig sjuttsingen om jag inte såg några orrar på långt håll. Fortsatte ned längs stigen varvid jag förlorade ögonkontakten med fåglarna men då kunde dom ju inte se mig heller tänkte jag :-)

Kom fram till en glänta och kikade fram försiktigt och såg ett par orrar, 180 meter sa avståndsmätare så jag tog mig in i ett tätt granbestånd och började smyga närmare.

Dock i en öppning mellan två granar såg en av orrarna mig och lyfte direkt, jag stod blickstill men såg inga fler som passerade öppningen. Nån av dom kanske stannade kvar?

Jag smög 10 meter till och stack försiktigt fram huvudet runt en gran och där satt det en orrtupp och mumsade i ett träd! 130 meter enligt avståndsmätare, precis det avstånd jag har bössan inskjuten på just nu (ska nog öka på det till 180 för toppjakten) så jag tog försiktigt stöd mot högersidan på en rejäl björk - siktade, andades ut en aning, höll andan och kramade av...

Poff, några fjädrar/dun rök till och orren föll direkt!

Jag knallade fram, några dun dalade fortfarande mot marken och tuppen låg nedanför trädet den suttit i - coolt, mitt första ätbara vilt!

Ska nog prova igen i morgon bitti ;-)