Jakt med Sissi igen

Idag for vi ut på byamarkerna lite tidigare, samma jaktiver hos Sissi igen. Hon börjar småspringa av o an hemma när man plockar fram bössan och snödräkten :-) Och när jag går ut till bilen med lite prylar vet hon inte riktigt vad hon ska ta sig till: "Inte ska han väl lämna mig hemma" verkar hon tänka :-)

Väl i skogen gick vi en kort bit från bilen och jag släppte henne ganska tidigt i på marken. Första biten var ganska snårig men hon verkade inte ha några problem att hitta mig med jämna mellanrum ändå. Efter en halvtimma hör jag hur hon börjar skälla, men lite "tveksamt" med en 5-6 skall, paus, 3-4 till, paus kanske 30 sekunder, några skall till... Men jag började smyga mig närmare för hon fortsatte att skälla på det här sättet.

Men jag hann bara halvvägs fram innan hon tystnade helt. Undrar vad det var...

Nåväl, vi vandrade vidare - vid ett tillfälle lockade jag in Sissi helt och belönade henne med en hundgodis men hon hade så brådis att hon inte ens stannade utan slog den ur min hand o högg den i snön innan hon drog vidare - snacka om jaktiver :-)

En bit längre bort så insåg jag att hon varit borta längre än vanligt och lyssnade extra noga en stund och kunde höra en hund som skällde lååångt bort - men inte kunde hon vara så långt bort? Tja, om hon stött upp en tjäder kanske och sprungit efter den kanske... jag provade o locka på henne men ingen hund...

Jag gick mot skallen och insåg efter en 5-600 meter att det var rejält långt bort - och det lät inte riktigt som Sissi heller... Kanske en älghund på nästa bys marker norr om våra?

Jag stretade på en bit till över myren när jag hör henne komma baikfrån och springar ikapp mig, "vart är du på väg va?" såg det ut som om hon undrade :-)

Jaha... nåja, jag fick ju lite motion. Man skulle nog ha en sån där Garmin Astro allt...

Vi lämnade myren och tog oss tillbaka till markerna med storvuxen granskog i hopp om någon tjäder. Nu fungerade kontakten med hunden bra igen. Såg henne skymta mellan trädstammarna eller så sprang hon förbi mig typ var 5/10 minut. Hon är väldigt tyst i skogen men det hörs ett lätt fras när hon springer förbi i det här lätta snödpudret vi har...

Men det var dåligt med fågel, inga fler kontakter och när jag ser ser bilen en 4-500 meter bort så hör jag plötsligt hur hon skäller några hundra meter bakom mig! Och nu är det rejäla täta skall!!

Jag tar mig snabbt tillbaka längs stigen till dess jag bedömer att jag är ca 300 meter från henne och börjar smyga sakta inåt. Nu hade hon skällt mer eller mindre oavbrutet i 15 minuter och jag kunde skymta henne mellan granstammarna. Jag finjusterade min riktining en aning i sidled, jag var fortfarande en 200 meter ifrån Sissi så jag chansade att jag kunde göra en sidledsförflyttning om några meter så jag fick en rejäl gran mellan mig och trädet där fågeln satt i.

Verkade ha gått bra för Sissi fortsatte att skälla tätt och högt så jag smög sakta framåt steg för steg - första gången jag är nära henne när hon skällt fast en fågel så det var riktigt spännande - och som sagt, första gången så jag har ingen aning om hur försiktig man ska vara så jag tog det väldigt varligt!

Men efter en 70-80 meter till kliver jag på en smal/tunn gren som går av med en torr smäll och Sissi blir direkt tyst och kommer springade snett mot mig - skit också, skrämde jag fågeln nu?

Men hon tvärstannar o tittar på mig, jaha - du är är nu va?! Och springer tillbaka till granen och skäller vidare!

Puuuuuh...! Jag fortsätter framåt ett steg i taget med bössan i handen sen en bit tillbaka - jag mantlar in en patron i loppet. Har hört att hylsan kan frysa fast där om man har en patron i loppet när det är riktigt kallt. Huruvida det är sant eller ej vet jag inte....

Jag spanar frenetiskt upp längs stammen på granen där fågel sitter men ser ingen tjäder eller orre... Men det ska vara svårt att se fågeln har jag hört, speciellt om det är en höna. Jag inser också nu att det var ett misstag att placera mig som jag gjorde med en gran mellan mig och den granen som Sissi dansar runt - den är i vägen nu när jag ska spana av och kanske skjuta! Rackarns också...

Men jag lägger upp bössan och spanar av så gott det går men ser ingen fågel, men jag tycker att jag hör "någonting" uppe i granen som hon skäller upp mot! Men det låter inte som någon tjäder som skär näbb, utan mer ett prasslande ibland. Är det en ekorre kanske? Har hört att finnspetsar skäller fast såna ibland.

Jag tar en försiktig rörelelse i sidled men så sakta att jag knappt vågar andas - det här är spännade! Nu är jag inte mer än typ 40 meter från granen ifråga och ser hela trädet, jag lägger upp bössan mot en tallstam och börja spana av granen framför mig med kikarsiktet igen. Är dock så nära nu att jag får vrida ned förstoringen en hel del, men inte ser jag någon orre/tjäder...

Det var då som sjuttsingen, fortsätter och spana upp o ned i trädet. Och det är rätt träd, Sissi flyttar sig runt det ibland men det är fullt klart rätt träd! Plötsligt ramlar det ner en grankotte som Sissi plockar upp o tuggar ilsket på, och jag spanar allra högst upp i toppen på den stora granen och där sitter det tre småfåglar och glatt skalar kottar(!) Det är dom hon skäller på börjar jag tro och sänker bössan. Jag kollar att säkringen är på och hakar upp den på ryggen och knallar fram till granen där Sissi fortsätter och skälla och blänger uppåt, men inte är där någon orre eller tjäder - det ÄR de där tre talltitorna eller vad det nu än är för "småjåglar" som hon skäller på....!

Garv! Men det var spännande, isses asså vad kul det var!

Nåja - jag klappar om henne och kopplar henne och vi knallar tillbaka till bilen efter 3,5 timmes jakt. Och nu ligger hon utslagen på "sin" matta framför öppen spisen och snarkar ibland, suckar (belåtet?) ibland - och jag ligger utslagen i soffan bredvid henne ;-)

Trädskällarjakt igen

Jag o Sissi tog oss ut i skogen idag, dom skulle jaga älg på markerna också så jag och jaktledaren kom överens om var jag skulle hålla till - han hade sett en del orrar där också under veckan så jag såg fram emot detta.

Jag tror jycken var jaktsugen efter en vecka hemma med mig vid datorn, hon började gny o springa runt när jag plockade fram bössan och snödräkten.

Men när vi var på väg ut såg jag att killarna var vid slakthuset redan, dom hade redan fällt en vuxen ko - och trafikskadad var den. Någon troligen som kört på den utan att anmäla det till Polisen för eftersök sen - så det var ju briljant att dom fick den så den slapp plågas, ett ben var tydligen helt av(!)

Och nu kunde jag o Sissi ta bilen närmare berget där jag tänkte jaga med henne, och isses så ivrig hon var. Hon darrade i kroppen när jag tog ut henne ur bilen och hon slet som ett odjur i kopplet under promenaden fram till markerna där jag tänkte jaga.

Tyvärr hittade vi inga fåglar men det var en fantastiskt fin dag, soligt, gnistrande fin snö och ca 14 grader kallt. Jag lyckades fånga henne på bild idag men mest springer hon runt som ett yrväder, passerar en i hög fart - är borta 5 till 10 minuter och dånar förbi en igen :-)

Det blev helstekt älgfilé till middag, "cour de filet" med bakad potatis, vitlökssmör och sparris - mums!

Nu sitter man i soffan o myser med en sprakande brasa och en trött men belåten hund sovandes vid ens fötter :-)

Tjäderglimt

Idag fick Sissi följa med mig och en hundkunnig kompis ut i skogen, vi tog oss till en annan del av "mina" byamarker än igår med förhoppning om att vi skulle hitta nån skogsfågel.

Och isses vad Sissi var ivrig innan vi for ut i skogen, Sako 222'an låg i hallen och snökammodräkten låg framme så hon insåg allt att nu var det jakt på gång. Hon gnydde o gnällde o allmänt sprang runt :-)

Och jaktglädjen kunde man inte missta sig på när när jag släppte henne - första metrarna togs i några snabba fyrtass-skutt med svansen rakt upp. Hon sprang ca 100 meter och stannade till och en snabb titt mot oss för att kolla att vi var på väg åt samma håll, och en gång till ett 50-tal meter till bort.

En stund senare hördes att hon skällde på något, men det var bara några tveksamma skall - och sen tyst igen, och något enstaka voff igen och sen tyst... Undrar vad det var, en ekorre kanske?

Vi drog oss norrut och sen tillbaka österut igen nu banande oss fram genom skogen. En del dungar riktigt luktade tjäder - riktigt gammal gles granskog. Men inga fåglar...

Ett par timmar senare var vi inte mer än en kilometer från bilen igen, vi stannade som ofta och lyssnade efter skall men tystnad var allt som man "hörde"...

Plötsligt flaxade det till en 12 meter upp i en stor gran och jag ser en tjädertupp lätta och dra iväg samtidigt som den slog av lite torra grenar! Och Sissi hörde tydligen fågeln för 20 sekunder senare kom hon kutandes raaaakt mot granen som tjädern lättat från. Och det var helt underbart och se hur uppspelt och koncentrerade hon var. Hon ägnade inte en blick åt oss där vi stod.

Jag tänkte att hon nu skulle springa efter tjädern men hon sprang bara några sekunder till efter den innan hon vände framåt igen.

Sista stunden på dagens jakt var hon borta igen en 20 minuter - gick tillbaka en 500 meter och tyckte mig höra att hon skällde lååångt bort men en liten stund senare var det tyst. Och plötsligt var hon tillbaka - fick beröm och ett par hundgodisar innan jag kopplade henne.

Nu ligger Sissi här hemma på en mjuk filt framför täljstenskaminen, verkar rätt slutkörd efter helgens jakter. Då o då undslipper det någon tuuuung lååång suck - hoppas det är av belåtenhet och inte av att hon har tråkigt :-)

Med hund på byamarkerna

Idag for jag och "lånehunden" in på byamarkerna. Isses vad ivrig hon var när jag gick med henne kopplad en bit för att komma bort från bäcken och upp på en ås där jag brukar se orrar o järpar ibland. Hon tittade över "axeln" på mig med jämna mellanrum och liksom tyckte kan du ite släppa mig snart nu?

Efter ett par minuter så kopplade jag lös Sissi och hon tog några fyrstegsskutt med svansen höjd och sprang sen ett hundratal meter längs stigen, stannade upp och gav mig ett snabbt ögonkast, sprang en 50 meter till, kikade snabbt till på mig igen - liksom för att säkerställa vilken riktning jag gick i sen började hon söka kors o tvärs.

Kändes mer tryggt idag än förra helgen, kunde rent slappna av tyckte jag o njuta mer av skogen. Sissi sprang som en galning fram och tillbaka men sökte upp mig typ var 5e/10e minut när jag rörde mig sakta fram längs åsen. Provade även att locka in henne ett par gånger och det fungerade riktigt bra - hon fick en "hundgodis" varje gång också förutom beröm :-)

Men jag varken såg eller hörde någon skogsfågel, än mindre några spår i snön så det kändes inte så hoppfullt. Och mycket riktigt några timmar senare så hade varken jag eller Sissi stött på någon fågel...

Men det var en härlig tur, ca -4 o mulet och någon flinga singlade ned då o då. I morgon ska det visst bli klarare och lite sol och runt 10 minus, ska ta en sväng till då också. Men då provar jag nog på markerna runt mitt vilttorn...

"hundägare" för en helg(!)

Wow, fick "låna" en Finnspetstik via en forumbekant - var och hämtade Sissi redan på fredag kväll för att hinna bekanta mig lite med henne. Gick riktigt bra, var lite rädd att hon skulle stå vid dörren o gny/vilja hem. Men hon fann sig snabbt med oss och huset vårt. Var riktigt kul att "bli med hunn" faktiskt.

Igår morse drog jag och Sissi mig norrut med bilen full av sovsäck, liggunderlag, vattendunk, ved, mat, bössa, skidor, etc. för helgdust med tjädrarna på marken där uppe!

Väl framme kunde jag konstatera att det dels var mer snö än hemma i byn men det var framkomligt längs vägen, men det var också runt 17 minusgrader. Så vi började med att stanna till i kojan och göra upp en rejäl brasa i kaminen och äta lite lunch innan vi drog oss innåt på markerna. Tyvärr tog vi oss inte hela vägen in på själva markerna pga risken att köra fast.

Men jag drog på mig skidorna o spände fast 222'an på ryggen och iväg bar det. Men efter några kilometer började vi närma oss de delar av markerna där jag brukar stöta upp tjäder så jag släppte Sissi. Liiite nervöst var det allt att släppa en vilt främmande hund lös i skogen så där!

Men jag märkte snabbt att hon höll "koll" på mig och var jag var så det började kännas bättre o bättre. Men en timme senare kändes som om jag tappat kontakten med henne, hade inte sett henne på en bra stund och stannade upp och lyssnade noga om hon stod o skallade nån pippi...

Döm om min förvåning när det kommer en stor kungörn(!!) på låg höjd från det hållet som jag såg Sissi sist(!!!!)...

Isses, vände direkt och började ropa efter henne men ingen hund... Jag började mer o mer oroa mig, skulle jag hitta henne slagen av örnen....?

Men plötsligt dök hon upp mellan ett par granar och tittade uppfodrande på mig, vad vill du?

Puuuh, skönt asså - sen var allt frid o fröjd - jag skidrade i sakta mak framåt och stannade ofta och lyssnade efter hennes skall men det var tyst... Supertyst som vanligt här uppe miltals från närmaste hus, riktig vildmark!

Då o då såg henne dyka upp, oftast höll hon sig till vänster om mig men det kändes som om hon höll kontakt med mig och jag började känna mig mindre otrygg med att ha henne lös. Men nog spejade jag upp mot det närliggande berget men jag såg aldrig något mer örn.

Men det var fortfarande en bra bit in till markerna där jag oftast jagade, vi kom ju aldrig "in" på markerna idag med bilen. Man skulle ha en sån där "Islandsmodifierad" Toyota med jättehjul :-)

Insåg att vi borde vända innan vi ens kommit fram till de egentliga markerna - så jag började dra mig tillbaka och Sissi var med på noterna och kom som skjuten ur en kanon efter en stund och sprang förbi mig så man nästan ramlade omkull av vinddraget :-)

Hon höll kontakt med mig men sista halvtimmen såg jag inte henne igen nu, jag ropade och visslade men ingen hund... Men jag skidrade långsamt till bilen hoppade att hon skulle dyka upp men inte det...

Jag spände fast skidorna på bilen i det fallande mörkret och lade in bössan i bilen, ingen Sissi...

Jag tog och började knalla tillbaka och ropade på henne med jämna mellanrum, men ingen hund... Jag hade på mig mina Sporttac dels för att det var varmt o skönt för öronen men också för att höra bättre - och efter en kvart kunde jag höra henne skälla - en fågel(!)

Jag vände snabbt tillbaka till bilen och hämtade bössan men skippade skidorna, en stund senare var jag tillbaka där jag hörde henne och hon skallade fortfarande! Wow, jag fortsatte en bit till längs vägen och funderade var jag skulle gå in i skogen - var väl inte mer än några hundra meter från henne/fågeln nu.

Men plötsligt tystnade skallen och jag frös mitt i ett steg... Plötsligt kom det en stor fin tjädertupp nästan rakt över mig med snabba vingslag! Och Sissi kom rusandes efter!!

Jag försökte ropa fast henne men hon hade bara tjääääder i blicken och försvann bort. Jag stod stilla några minuter och så kunde jag höra henne igen, men låååångt bort! Fasen också, jag som lämnade skidorna på biltaket...

Oh well, jag raskade mig tillbaka till bilen - men nu började det bli väl så mörkt så jag lämnade bössan i bilen och tog skidor och GPS för att bara hämta hunden nu. Väl tillbaka där jag vände sist stannade jag och lyssnade men inga hundskall. Hade hon sprungit ännu längre bort nu...?

Jag skidrade efter spåren men tappade ganska snabbt bort bort hon då hon sprungit fram och tillbaka där flera gånger... Jag ropade och visslade efter henne men ingen hund. Nu började jag bli rejält orolig, satt hon o ylade olyckligt någonstans i mörkret :-(

Jag skidrade vidare i den riktningen jag sist hörde henne och fortsatte att kalla på henne, och isses vad glad och lättad jag blev när hon plötsligt dök upp framför mig!

Och jag tror hon var lika lycklig hon, nu hade vi varit ifrån varandra i drygt en timme och det var i princip becksvart nu. Hon fick en handfull hundgodis som hon slukade girigt och sen kopplade jag henne och vi skidrade tillbaka till bilen.

Nu började jag känna mig lite halvless efter dagens eskapader och började fundera på om jag verkligen skulle övernatta i den kalla kojan... Det skulle ju bli ännu kallare i morgon också. Och när jag sen en bit längre fram längs vägen lyckades köra fast och fick skotta en stund för att ta mig lös så beslutade jag mig för att fara hem - jag kunde ju alltid jaga på byamarkerna dagen efter. Så jag packade in allt i bilen bilen och anträdde hemresan. Såg både en hyfsad älgtjur och en stor räv längs skogsbilvägen - alltid kul att se vilda djur.

Men idag var det runt 15 minusgrader hemmavid så vi höll oss hemma mest hela dagen, men vi tog Sissi på en lååångpromenad runt byn och det var riktigt härligt ute.

Husse o matte kom sen förbi Rutvik och hämtade upp Sissi. Tack Thommy för "lånet" och för löftet att få låna henne nästa höst igen - en riktigt trevlig voffsing :-)

Häpp, ingen älgjakt idag...

Igår hade jag annat för mig men idag var det meningen att vi skulle jaga älg, men det dök inte upp någon mer jägare :-) Så min gissning är att dom hade lyckats fälla något djur redan igår. Men det var nära hem och skönt att krypa ned i en varm säng igen :-)