Wow, häftig jakthelg!

Jag och Magnus blåste upp till markerna norrut igen för andra helgen i rad - förra gången såg vi ju ett antal orrar och lyckades till och med fälla en tupp.

Nu for vi upp tidigt på lördag morgon och drog direkt ut i skogen på skidor efter att ha stoppat i oss några mackor till lunch där uppe. Började med en del av markerna mer söderut och min 4x4 fick bekänna färg lite - ganska djup snö på en oplogad skogsbilväg men den tuggade sig fram med bravur.

Vid en brant uppförsbacke precis på gränsen till "våra" marker parkerade vi genom att bara backa ut i djupsnön - hade med en rejäl spade utifallatt... Sen spände vi på oss skidorna, jag mina Olskogens Vildmarksskidor och Magnus hade sina Vita Blixten och tog oss upp för backen. Isses va slut man var när man kom upp, första gången på skidor den här säsongen. Men förhållandena var perfekta tycktes det som, minus 6 grader och gnistrande vit pudersnö. Enda frågetecknet var om dom skulle sitta "i topp" eller om dom fortfarande kunde hitta mat på marken. Orren vi sköt förra helgen hade en hel del blåbär i magen/krävan...

Vi beslöt oss för att satsa på ett varv runt ett berg beväxt med gammal gran- och björkskog. Väl uppe på bergssidan stannade vi för att orientera oss och då tyckte jag att jag hörde en röst helt plötsligt! Lite lustigt kändes det dock för vi var mitt i ödemarken mer eller mindre...

En stund senare hörde jag en röst igen(!) och nu hörde Magnus det också! Och mycket riktigt, över en ås kommer det en kille till fots med bössa på ryggen och en hundpejl i handen. Jagar dom älg på markerna idag tänkte vi och försökte åka ikapp killen för att höra närmare vart vi kunde hålla till med vår fågeljakt men han var redan långt ned för backen med sjumila-kliv...

Nåja, vi skulle ju i precis motsatt riktning som han så vi fortsatte längre in på markerna. Eventuellt att han bara var in från marken brevid för att lokalisera sin hund för vi såg senare på dagen att han gått ned till markgränsen och där blivit upplockad av en snöskoter.

Vi fortsatte runt berget, supervackert och kanonfint skidföre som sagt var. Men någon fågel såg vi inte, men man njöt av skidturen och omgivningarna. Berget var oerhört fint med klapperstensfält och riktigt grov/gammal granskog - riktigt luktade tjädermarker!

När vi efter en fyra timmar hade tagit oss nästan varvet-runt så gled vi nedför berget ned mot skogsbilvägen igen och hinner bara ned på den så skrämmer vi upp en stor tjädertupp som satt på backen(!) Jaha, dom kanske sitter o trycker på marken ändå...

Vi tog oss tillbaka till bilen och körde till kojan där vi skulle övernatta och mörkret föll som vi kom fram. Passade på att klyva upp några famnar ved medans det fanns lite ljus kvar och gjorde eld i kaminen. Eventuellt att det var en aning mindre isigt där inne än förra helgen. Men efter en stunds eldande var det varmt o skönt där och vi brassade oss lite middag och roade oss sen resten av kvällen med lite läsande av medhavda jakttidningar, spela yatzy och lite patiensläggande.

Men man var rätt slut efter dagen så det vart en tidig kväll, snörde in ett par "logs" av pressat sågspån innan vi drog oss mot sovsäckarna - hade hört att dom kunde brinna bra mycket längre än "vanlig ved". Nu vet jag inte hur det var med det men eventuellt att dom brann lite längre...

Vaknade sen vid femtiden att det var kallt inne igen, klev upp och gjorde en eld i kaminen - går ganska snabbt när man späntat lite stickor o har näver att tända med. Sen var det skönt att krypa ned i sovsäcken igen. Får nog börja kliva upp på natten sen och elda när det blir riktigt kalla nätter...

Efter en snabb frukost bestående av mackor o några klementiner (jag hade glömt både fruktsoppepulvret och havregrynen till "jägargröten") så gav vi oss ut i skogen igen. Under natten hade vädret slagit om och nu var det nollgradigt och lite tendens på klabbföre. Vi tog oss till andra änden av markerna och på vägen dit stod det helt plötsligt en stor fin tjädertupp vid vägkanten(!) Vi stannade och tittade på den till dess den flög sin väg - magnifika fåglar! Undrar om inte någon sen knäppte den eller en annan fågel just där senare på dagen, såg både färska fågelspår och spår från någon som gått ur en bil och in i skogen o tillbaka när vi for tillbaka till kojan senare på dagen för lunch...

Turen nu tog oss runt ett vidsträckt myrområde där vi hoppades kunna stöta på någon orrflock. Nu såg vi inte röken av några orrar, jag jag såg dock något på lååångt håll som kunde vara en orre och Magnus höll med så vi drog oss in i skogen och skidrade närmare och sen tittade vi fram bakom en dunge - och om det nu var en fågel så satt den kvar - men vi började bli lite tveksamma... Men Magnus åkte närmare för att se om han kunde komma nog nära för ett skott.

Men när inget hände på en bra stund gled jag efter i hans spår och mycket riktigt, det var ingen fågel... Lurad :-)

Nåväl, vi ändrade taktik och drog oss in i skogen för att åka där tillbaka mot bilen och isses vilken skitterräng det blev nu - knappt genomträngligt bitvis... Insåg att vi varken skulle se någon fågel eller komma till skott så vi tog oss ut till vägen och åkte längs den tillbaka mot bilen.

Efter nån kilometer tycker Magnus att han ser något i diket några hundra meter längre fram. Vi stannar och spanar med våra respektive avståndsmätare men kommer överens om att det är bara en sten. Och mycket riktigt, när vi kommer närmare ser vi att det är ett mindre stenblock som ligger där - men då lättar plötsligt en orre och flyger över vägen! Eventuellt att Magnus hade kunnat haft en chans på den med hagelpipan i sin kombi men han hann inte med. Men då ser vi en andra orre lätta och Magnus gör sig redo men den gör en sväng åt vänster och kommer aldrig inom skotthåll, samtidigt ser vi orre nummer ett flyga tillbaka över vägen 100 meter längre fram och sällar sig till sin kompis och försvinner...

jaha, det var dagens sista fågelobservation tänker vi och skidrar vidare - men vi hinner bara 100 meter till när en stooor rackare till tjädertupp lyfter och drar iväg(!) Wow asså!

Och ytterligare några hundra meter ned längs vägen lyfter en järpe och drar in i skogen - nu har vi sett tre arter skogshöns på bara några minuter!

Men dom verkar alla ha suttit på marken, det kanske inte är nog mycket snö än för att dom ska sitta "till topps"...?

Vädret fortsatte att bli mildare och mildare och när vi började närma oss bilen igen på slitna ben började det rent utav duggregna(!) Och väl framme vid åkdonet ser vi pinfärska orrspår i snön(!) Vi kunde ha suttit kvar där och haft skottchans kanske på ett par orrar, nåja det är väl att betrakta som jaktbrott det - jakt från bil :-)

Vi for tillbaka till kojjan och krubbade lunch samtidigt som vi lade upp planerna för söndagseftermiddagen - dom verkade ju sitta på marken i skogen och mestadels uppe på höjderna. Så vi valde ut mer höglänt terräng för helgens sista pass på skidor.

Väl framme vid berget började vi klättra uppåt på en låg växel, fortfarande på oplogade små skogsbilvägar men Toyyan (Toyota RAV4) klättrade raskt uppåt. Och bakom en krök sitter det en fet tjädertupp(!) brevid vägen!!! Vi hinner bara stanna och häpet stirra på den när den lyfter och flyger sin kos, wow dom ÄR stora!!!

Vi åker en bit till och byter sen till skidor, nu är det rejält varmt med flera plusgrader och ett j*kla skidföre där snön klibbar fast under skidorna så vi håller oss längs skogsbilvägen och åker i ett gammalt hjulspår.

Efter ett antal kilometers åkande utan att se en enda fågel närmar vi oss slutet på vägen och vändplanen - då lättar en orrtupp på drygt 100 meters håll och drar sin väg. Vi stannar och tittar efter den och gör här ett misstag...

En orre, dom är oftast i sällskap! Och mycket riktigt, när vi skidrat en bit till lyfter en andra tupp och ger sig kacklande iväg efter sin polare. Tips: här skulle vi dels sett till att Magnus varit redo med kombin och jag kunde gott ha scannat av terrängen med mitt kikarsikte - troligen hade jag sett den här och kunnat få en skottchans...

Vi tar oss ned på en myr en bit från vändplanen och spanar av myrkanterna men inser att det inte går att skidra i terrängen - det fastnar kopiösa mängder blötsnö under skidorna så vi tar oss mödosamt upp på vägen igen och skidrar längs vägen tillbaka till den väntande bilen. Väl framme där börjar mörkret falla och det är bara att inse att det blev ingen fågel den här helgen - men fatastiskt att se så pass mycket fågel! Och jag har aldrig stött på så många tjädertuppar tidigare! Ska definitivt åka tillbaka dit längre in på säsongen!

Bilfärden hem blev lång och trist i regn, saltslask och dålig sikt. Men vi sopade i oss ett 200 grams burgarmål på vägen hem - det satt fint!