Toppjaktshelg med övernattning

Jag och min kompis Magnus drog norrut över helgen, vi for redan tidigt lördag morgon uppåt mot marker där vi har jakträtt och där jag var för två veckor sen och såg en hel del fågel. Så förhoppningarna var höga och om det inte blev allt för kallt på natten tänkte vi övernatta i en skogskoja mitt på markerna.

Tyvärr hade kojan utsatts för vandalisering så den nyckel jag disponerar passade inte i det tillfälliga låset som satt på dörren men vi visste om detta så vi svängde förbi en gentleman som bodde i en närliggande by för att låna en nyckel av honom. När vi gled upp på gården hos dom stod där två älgar i det närmaste mitt på gården och inte brydde dom sig om oss utan bara tittade på oss med stora ögon.

Vi fick höra att han hade varit upp till kojan kvällen innan och gjort upp en rejäl brasa i kaminen vilket var fantastiskt snällt, kanske att det hade hjälpt till att få ur råfukten ur möbler och väggar. Vi körde direkt till kojan och gjorde upp eld, det var dock iskallt (minusgrader) inomhus men det spreds fort en skön strålningsvärme från den sprakande brasan. Vi kånkade in lite prylar och gjorde oss ett par mackor - dock var pålägget kvar hemma i kylskåpet så det fick bli bröd, med bröd ;-)

Med tanke på orrtuppen jag missade på relativt kort håll förr-förra helgen så passade både jag och Magnus på och provskjuta bössorna, och mycket riktigt - min 222'a slog fel på en halvmeter(!) på ca 120 meters håll(!) Bössan hade vält hemma i hallen och tydligen hade den siktet ruckats ur sitt läge på något sätt... Men efter åtta skott kändes det som om dom satt där dom skulle!

Vi körde en bit norrut och spände på oss skidorna vid ett hygge och banade oss ut i terrängen. Jag tror nog att det var lite bättre skidförhållanden jämfört med för två veckor sen men det var slitgöra ändå - men nu var vi ju två som kunde turas om att spåra vilket gjorde det hela sååå mycket lättare. Att åka bak på den som spårar är ju rena vilohemmet jämfört med att åka först!

Vi stannade till på en höjd och kikarspanade av omgivningarna, det var runt en 11 - 12 grader kallt och solen tittade fram ovanför trädtopparna - och ta mig sjuttsingen om jag inte kunde känna att solen värmde(!) för första gången den här vintern! Ni ska se att det blir en vårvinter i år också :-) Härligt!!

Några fåglar såg vi dock inte, ja inte mer än någon enstaka hackspett... Men det var ju orre och tjäder vi var ute efter. Någon gång då och då frös man till i ett skidtag när man tyckte sig se en svart skugga i något träd - men det var bara skoj och lurendrejenri och man fick stoppa ned kikaren i fickan igen. Men man vill ju så gärna hitta sig en fågel att få smyga på och försöka fälla med ett välriktat skott, maken till spännande jaktform får man söka efter i mitt tycke.

Men tre och en halv timmar senare började det skymma lite lätt - vi beslöt oss för att följa våra spår tillbaka till bilen. Det kunde ju ha dykt upp någon fågel där vi hade skidrat tidigare, man vet aldrig. Men en halvtimma senare var vi tillbaka vid bilen utan att ha sett varken någon fågel än mindre några spår.. Ja på ett par ställen såg det ut som om det legat "något" under snön och flugit upp - kanske någon orre?

Vi for tillbaka till kojan och gjorde direkt upp en rejäl brasa och en skön härlig värme spreds sakta men säkert och vi kunde allt eftersom plocka av oss ytterkläderna. Kojan var väldigt rymlig med flera sovrum men dessa stängde vi dörrarna till och tog oss varsin bäddsoffa att sova i.

Middagsbestyren var snabbt undanstökade (pasta med färskriven parmesan, mums!). Sen var klockan runt halv fem på eftermiddagen och egentligen ville man bara lägga sig och sova(!) Så pass slitsamt hade det varit under dagen! Men vi höll oss uppe och roade oss med lite patiensläggande, läsande, etc. och stack in ett par klabbar i kaminen då & då.

Men runt 20:30 var det "kört", vi klarade inte av att hålla ögonen öppna och lade oss och ställde ett alarm till midnatt för att göra upp en brasa, sen igen vid 03:00 och sen igen klockan 7 på morgonen. Men den planen sprack direkt, jag vaknade strax efter 23 av att det var svinkallt o rått i kojan! Så det var bara att krypa ur sovsäcken och göra upp eld och snabbt kasta sig in i sovsäcken igen. En härlig värme spreds relativt snabbt och man slumrande snabbt till igen.

Men vi fortsatte och vakna till då & då och turades om att kliva upp och lägga in mer ved - men det märktes att det blev kallare och kallare ute. Det var runt -16 när vi lade oss och fram emot morgonen var det runt -23...

Vi snörde snabbt ihop frukost, mackor och jägargröt (havregrynsgröt kokad på saftsoppa och med en näve russin) - gott och närande!

Vi drog sen snabbt ut i skogen igen och for upp ännu längre norrut på markerna. Efter ett par kilometer satt där helt plötsligt en grupp orrar i ett par träd längs vägkanten! Wow, vi stannade bilen och tittade på dom där dom satt och plockade i sig björkknoppar - förmodligen ett 10-tal orrar blandat tuppar och hönor, superhäftigt och se!! Men i och med att vi hade upptäckt dom från bilen kunde vi inte försöka oss på dom så vi for vidare...

Vi fortsatte ett par kilometer till och parkerade vid en liten koja och spände på oss skidorna ovanför en stor myr och åkte nedför sluttningen. Man kände riktigt hur det nöp till i kinderna allt eftersom åkte nedåt, gissningsvis var det en 26/27 grader kallt nere på myren.

Även idag segade sig solen upp över trädtopparna och spred ett varmt härligt ljus över träden på andra sidan myren men det var allt annat än varmt i luften. Det bildades is på både ögonbryn och ögonfransar och man fick värma näsa och kinder med jämna mellanrum.

Vi stannade upp och kikarna åkte fram och vi spanade av skogsbrynet under en koncentrerad tystnad. Nog borde väl det kunna sitta någon tjädertupp där borta och försöka värma sig i solskenet en sån här bister och kall morgon - men inte det...

Vi skidrade längs hela myren men ingen fågel så långt ögat kunde se... Men motion fick vi allt, isses - det är slitsamt att spåra/åka först! Väl uppe på höjden igen passerade vi en rävlya med massor av rävspår, förmodligen en hel rävfamilj som bodde där. Vi korsade skogsbilvägen igen och tog oss ned på en myr på andra sidan. Här var det lite mer kuperat och små myrar bröts av med täta skogspartier, ett par ställen riktigt "luktade" det tjäder - tät gammal barrskog men inte det....

Vi bröt efter ett par timmar för att åka tillbaka till kojan för att göra oss lite lunch och värma oss - ansiktet höll man värmen i genom att värma sig med händerna ibland men det var värre med fötterna som började kännas kalla. Vi gjorde eld igen och vispade till lite "koppsoppa" som värmde gott i magen.

Efter lunchen packade vi ihop våra prylar i kojan men vi stannade till på de södra delarna av markerna för en sista sväng. Vi började med att följa ett gammalt skidspår som for iväg i en lovande riktning men personen som spårat åt oss hade givit upp ganska fort så vi bara följde det tillbaka till bilen efter en stund och fortsatte i en annan riktning.

Ett par kilometer längre bort var där plötsligt en svart figur högst upp i en stor gran! Vi halade fram våra kikare, var det inte en orre? Och den rörde på sig! Jo, det bara måste vara en ensam orrtupp!! Vi förflyttade oss långsamt närmare på ett led för att synas så lite som möjligt - men några hundra meter längre fram kunde vi konstatera med kikarna höjda att det var bara en förtätning i toppen och ingen orre...

Nej, det var bara att inse att man var besegrad när vi väl var tillbaka till bilen några timmar senare. Väl hemma var det skönt att ställa sig i en varm dusch, äta en god middag (barbequerökta revbensspjäll) och sen njuta av en stillsam kväll hemma i TV-soffan...