Trippen upp dit gick bra, det hade snöat ymnigt dagen innan men vägarna var rena från snö - lite lätt snörök men det var i princip tomt på vägarna norrut. Kom ifatt en timmerbil i jämnhöjd med Överkalix men slapp ligga bakom den med genom att stanna ett par minuter på en parkeringsficka.Svängde av E10'an just när det började ljusna så det verkade som min plan skulle hålla - tänkte göra upp en brasa i kojan och ta mig en macka eller två innan jag gav mig ut på skidorna. Termometern i bilen visade på -13 och det såg ut och vara i princip vindstilla - toppjakt!
Men säg dom planer som håller alltid - efter nån kilometer var inte vägen plogad längre. Den hade nog plogats för nån vecka sen men det hade snöat en halvmeter sista dagarna. Men jag petade i ettan och provade att köra en bit och det funkade bra, trots att det var så pass djup snö att jag "plogade" med fronten och det stundtals kröp upp snö på motorhuven och att jag fick stanna då & då och rensa bort snö från luftintag/kylare och lysen.
Det gick så pass bra att man kunde köra på tvåan. Och efter nån kilometer flög det plötsligt upp en orre som låg under snön! Kul och se den, hoppas bara man stötte på fler sen på jaktmarkerna.
Svängde av på en mindre väg som ledde mot kojan men här kändes det som om det inte var plogat alls... I en lätt uppförsbacke kände jag att det började vara svårt att ta sig framåt och insåg att jag aldrig skulle ta mig fram till markerna/kojan då det var ett par riktigt branta backar nån kilometer innan kojan.
Så jag tog beslutet att stanna innan jag körde fast, det tog en hel timme att skotta en parkering/vändplats. Sen tog jag mig ett par mackor och packade med lite att dricka, några kakor, ett paket russin, etc. och spände på mig skidorna. Det var ett par kilometer fram till gränsen till "mitt" jaktområde och det var ett rackarns skidföre så man fick stanna o pusta lite då & då.Väl framme vid markerna laddade jag bössan men matade inte in någon patron i loppet - tydligen kan det finnas risk att hylsan kan frysa fast. Jag lät Sako'n glida in i fodralet igen och drog remmen över huvudet/axeln. Jag hann bara skidra ett 50-tal meter när det helt plötsligt lättade tre orrtuppar bara några meter framför skidspetsarna!
Jag blev stående där med hakan nere vid knäna och såg dom flyga bort. Men ta mig sjuttsingen om dom inte slog fast i ett par björkar en bit längre ned i backen! Jag drog mig av vägen och smög av mig skidorna bakom ett par granar. Plockade fram bössan och mantlade in en patron i loppet och smög närmare - men dom hade lättat när jag tittade fram. Jag skulle inte ha försökt ta mig närmare utan tagit skottet direkt från där jag stod, var nog inte mer än 150 meter till fåglarna...Jahapp, bara att spänna på sig skidorna men det var klart uppmuntrande att se jåglarna! Skidrade vidare ett par kilometer längs vägen fram till en större å som löper genom norra delen av området. Där tog jag mig en liten paus och tog av mig skidorna, fick rensa bindningarna då det samlas is precis under tårna. Passade på och dricka lite och knapra i mig lite kakor och russin innan jag beslöt mig för att vända - men jag tog mig ned på en myr och skidrade tillbaka längs skogsbrynet.
Då och då stannade jag och spanade framåt, ibland tyckte man att man såg någon misstänkt fågel på långt håll men bara falska alarm... Nån timme senare stannade jag och vilade mig lutandes mot stavarna - fortfarande ett ruskigt dåligt glid i kombination med att det fallit så mycket snö gjorde att det var ganska jobbigt att skidra. Men det var en fantastisk dag, otroligt vackert vackert med all nysnö - och absolut knäpptyst!
Stod stilla där och kände hur pulsen sjönk allt eftersom när blicken fastnade på en stor tall några hundra meter bort - var det inte en tjädertupp där borta!!?
Isses, plockade upp avståndsmätaren och kunde snabbt konstatera att det var en tjäder! Ett lätt tryck på en knapp gav avståndet 197 meter, kändes lite väl så långt så jag tog sakta av mig skidorna utan att släppa tuppen med blicken. Drygt 30 meter längre fram fanns det en mindre torrtall som jag tog sikte på samtidigt som jag drog fram 222'an.
Jag smög sakta fram, ett steg i taget - utan att släppa tjädern med blicken men den satt där och det såg ut som om den tog sig en munfull med tallbarr då och då. Isses, det här var spännade - ca 160 meter bort satt det en tjäder och nu var jag framme där jag hade beslutat mig att ta skottet från!
Tjädern satt kvar och jag lät min midjeväska glida ned i snön då jag tänkte nyttja den som stöd. Jag fällde ut benstöden samtidigt som jag gled ned på knä - under den manövern släppte jag tjädern med blicken och nu var den borta(!)
Jag kan inte ha haft blicken från den mer än en sekund men fågeln var spårlöst borta - jag kunde inte ens se den flyga någonstans! Det var som det hade varit ett tjäderspöke som suttit där och nu bara gått upp i rök!
Jag muttrade till och tänkte att jag skulle ha tagit skottet direkt på 197 meters håll - jag har skjutit en del på 200 meters håll och det hade gått rätt bra, och i princip vindstilla var det...
Tjädern satt i en tall rakt bortanför mina spår som man ser på bilden här.Nåja, det var bara att pulsa tillbaka och spänna på sig grejorna igen. Nu började det skymma och när jag väl var tillbaka vid bilen var det mörkt. Men nu var det skönt att packa in prylarna i bilen och påbörja hemresan. Stannade vid ett burgarställe och fick mig lite mat halvvägs hemma.
Inget vilt med mig hem men en fantastisk tripp!!!
