söndag 23 januari 2011

Toppjaktshelg med övernattning

Jag och min kompis Magnus drog norrut över helgen, vi for redan tidigt lördag morgon uppåt mot marker där vi har jakträtt och där jag var för två veckor sen och såg en hel del fågel. Så förhoppningarna var höga och om det inte blev allt för kallt på natten tänkte vi övernatta i en skogskoja mitt på markerna.

Tyvärr hade kojan utsatts för vandalisering så den nyckel jag disponerar passade inte i det tillfälliga låset som satt på dörren men vi visste om detta så vi svängde förbi en gentleman som bodde i en närliggande by för att låna en nyckel av honom. När vi gled upp på gården hos dom stod där två älgar i det närmaste mitt på gården och inte brydde dom sig om oss utan bara tittade på oss med stora ögon.

Vi fick höra att han hade varit upp till kojan kvällen innan och gjort upp en rejäl brasa i kaminen vilket var fantastiskt snällt, kanske att det hade hjälpt till att få ur råfukten ur möbler och väggar. Vi körde direkt till kojan och gjorde upp eld, det var dock iskallt (minusgrader) inomhus men det spreds fort en skön strålningsvärme från den sprakande brasan. Vi kånkade in lite prylar och gjorde oss ett par mackor - dock var pålägget kvar hemma i kylskåpet så det fick bli bröd, med bröd ;-)

Med tanke på orrtuppen jag missade på relativt kort håll förr-förra helgen så passade både jag och Magnus på och provskjuta bössorna, och mycket riktigt - min 222'a slog fel på en halvmeter(!) på ca 120 meters håll(!) Bössan hade vält hemma i hallen och tydligen hade den siktet ruckats ur sitt läge på något sätt... Men efter åtta skott kändes det som om dom satt där dom skulle!

Vi körde en bit norrut och spände på oss skidorna vid ett hygge och banade oss ut i terrängen. Jag tror nog att det var lite bättre skidförhållanden jämfört med för två veckor sen men det var slitgöra ändå - men nu var vi ju två som kunde turas om att spåra vilket gjorde det hela sååå mycket lättare. Att åka bak på den som spårar är ju rena vilohemmet jämfört med att åka först!

Vi stannade till på en höjd och kikarspanade av omgivningarna, det var runt en 11 - 12 grader kallt och solen tittade fram ovanför trädtopparna - och ta mig sjuttsingen om jag inte kunde känna att solen värmde(!) för första gången den här vintern! Ni ska se att det blir en vårvinter i år också :-) Härligt!!

Några fåglar såg vi dock inte, ja inte mer än någon enstaka hackspett... Men det var ju orre och tjäder vi var ute efter. Någon gång då och då frös man till i ett skidtag när man tyckte sig se en svart skugga i något träd - men det var bara skoj och lurendrejenri och man fick stoppa ned kikaren i fickan igen. Men man vill ju så gärna hitta sig en fågel att få smyga på och försöka fälla med ett välriktat skott, maken till spännande jaktform får man söka efter i mitt tycke.

Men tre och en halv timmar senare började det skymma lite lätt - vi beslöt oss för att följa våra spår tillbaka till bilen. Det kunde ju ha dykt upp någon fågel där vi hade skidrat tidigare, man vet aldrig. Men en halvtimma senare var vi tillbaka vid bilen utan att ha sett varken någon fågel än mindre några spår.. Ja på ett par ställen såg det ut som om det legat "något" under snön och flugit upp - kanske någon orre?

Vi for tillbaka till kojan och gjorde direkt upp en rejäl brasa och en skön härlig värme spreds sakta men säkert och vi kunde allt eftersom plocka av oss ytterkläderna. Kojan var väldigt rymlig med flera sovrum men dessa stängde vi dörrarna till och tog oss varsin bäddsoffa att sova i.

Middagsbestyren var snabbt undanstökade (pasta med färskriven parmesan, mums!). Sen var klockan runt halv fem på eftermiddagen och egentligen ville man bara lägga sig och sova(!) Så pass slitsamt hade det varit under dagen! Men vi höll oss uppe och roade oss med lite patiensläggande, läsande, etc. och stack in ett par klabbar i kaminen då & då.

Men runt 20:30 var det "kört", vi klarade inte av att hålla ögonen öppna och lade oss och ställde ett alarm till midnatt för att göra upp en brasa, sen igen vid 03:00 och sen igen klockan 7 på morgonen. Men den planen sprack direkt, jag vaknade strax efter 23 av att det var svinkallt o rått i kojan! Så det var bara att krypa ur sovsäcken och göra upp eld och snabbt kasta sig in i sovsäcken igen. En härlig värme spreds relativt snabbt och man slumrande snabbt till igen.

Men vi fortsatte och vakna till då & då och turades om att kliva upp och lägga in mer ved - men det märktes att det blev kallare och kallare ute. Det var runt -16 när vi lade oss och fram emot morgonen var det runt -23...

Vi snörde snabbt ihop frukost, mackor och jägargröt (havregrynsgröt kokad på saftsoppa och med en näve russin) - gott och närande!

Vi drog sen snabbt ut i skogen igen och for upp ännu längre norrut på markerna. Efter ett par kilometer satt där helt plötsligt en grupp orrar i ett par träd längs vägkanten! Wow, vi stannade bilen och tittade på dom där dom satt och plockade i sig björkknoppar - förmodligen ett 10-tal orrar blandat tuppar och hönor, superhäftigt och se!! Men i och med att vi hade upptäckt dom från bilen kunde vi inte försöka oss på dom så vi for vidare...

Vi fortsatte ett par kilometer till och parkerade vid en liten koja och spände på oss skidorna ovanför en stor myr och åkte nedför sluttningen. Man kände riktigt hur det nöp till i kinderna allt eftersom åkte nedåt, gissningsvis var det en 26/27 grader kallt nere på myren.

Även idag segade sig solen upp över trädtopparna och spred ett varmt härligt ljus över träden på andra sidan myren men det var allt annat än varmt i luften. Det bildades is på både ögonbryn och ögonfransar och man fick värma näsa och kinder med jämna mellanrum.

Vi stannade upp och kikarna åkte fram och vi spanade av skogsbrynet under en koncentrerad tystnad. Nog borde väl det kunna sitta någon tjädertupp där borta och försöka värma sig i solskenet en sån här bister och kall morgon - men inte det...

Vi skidrade längs hela myren men ingen fågel så långt ögat kunde se... Men motion fick vi allt, isses - det är slitsamt att spåra/åka först! Väl uppe på höjden igen passerade vi en rävlya med massor av rävspår, förmodligen en hel rävfamilj som bodde där. Vi korsade skogsbilvägen igen och tog oss ned på en myr på andra sidan. Här var det lite mer kuperat och små myrar bröts av med täta skogspartier, ett par ställen riktigt "luktade" det tjäder - tät gammal barrskog men inte det....

Vi bröt efter ett par timmar för att åka tillbaka till kojan för att göra oss lite lunch och värma oss - ansiktet höll man värmen i genom att värma sig med händerna ibland men det var värre med fötterna som började kännas kalla. Vi gjorde eld igen och vispade till lite "koppsoppa" som värmde gott i magen.

Efter lunchen packade vi ihop våra prylar i kojan men vi stannade till på de södra delarna av markerna för en sista sväng. Vi började med att följa ett gammalt skidspår som for iväg i en lovande riktning men personen som spårat åt oss hade givit upp ganska fort så vi bara följde det tillbaka till bilen efter en stund och fortsatte i en annan riktning.

Ett par kilometer längre bort var där plötsligt en svart figur högst upp i en stor gran! Vi halade fram våra kikare, var det inte en orre? Och den rörde på sig! Jo, det bara måste vara en ensam orrtupp!! Vi förflyttade oss långsamt närmare på ett led för att synas så lite som möjligt - men några hundra meter längre fram kunde vi konstatera med kikarna höjda att det var bara en förtätning i toppen och ingen orre...

Nej, det var bara att inse att man var besegrad när vi väl var tillbaka till bilen några timmar senare. Väl hemma var det skönt att ställa sig i en varm dusch, äta en god middag (barbequerökta revbensspjäll) och sen njuta av en stillsam kväll hemma i TV-soffan...

onsdag 12 januari 2011

Trädskällarjakt mitt i byn(!)

Kanske inte så spännande som rubriken indikerar, men vi var som vanligt på en av våra kvällspromenader med Sissi (hon får minst en, ibland två reeejäla promenader/språngmarscher varje kväll) och helt plötsligt ikväll, mitt i byn, stoppade hon helt resolut ned hela huvudet i lössnön bredvid stigen vi gick på.

Upp kommer en liten näbbmus som förskräckt undvek Sissis käftar genom att gena mellan fötterna på frugan och ned i snön på andra sidan stigen - till frugans stora "förtjusning".

Ja, jag och Sissi hade roligt i alla fall :-)

lördag 8 januari 2011

Toppjaktsäventyr i norr

Idag drog jagiväg tidigt på morgonen till en jaktmark jag har tillgång till en bit norrut. Under körningen kom gryningen så jag hade nog kunnat åka ännu tidigare om jag hade velat men jag tänkte att jag kommer nog att få tillräckligt med skidåkning under dagen - och oh boy om jag fick rätt i det....(!)

Det var vindstilla och bara -14 grader och förhållandena såg väldigt bra ut och jag tog mig en bra bit in på markerna då det var plogat någon vecka innan, men nog kändes det bra med 4x4 och hyfsad markfrigång allt. Jag parkerade och spände på mig skidorna och tog på mig midjeväskan samt hyvade upp bössan på axeln.

Först åkte jag en bit in längs vägen men vek av efter ett gammalt skidspår efter en stund - alltid lättare att åka längs ett gammalt skid- eller skoterspår. Spåret gick ungefär i den riktning som jag hade tänkt mig så det kändes som ett bra beslut.

Det var kopiöst vackert i skogen, massor med nysnö och klart och fint. Solen till och med tittade fram vid horisonten när jag tvärade över en myr och jag blev tvungen att stanna till och föreviga stämningen.

När jag lagt tillbaka Ixus'en i midjeväskan funderade jag till om jag skulle fortsätta längs spåret eller ej för nu vek det av tillbaka mot vägen, och jag hade allt tänkt ta mig längre in längs myrarna här. Jag beslutade mig nu för att lämna skidspåret och började pressa mig fram i den djupa lössnön - isses det här var jobbigt!! Men jag kämpade på och när jag började komma till slutet av just den här myrplätten rundade jag en "skogsudde" och ta mig sjuttsingen om det inte satt en grupp orrar bara typ 60 meter från mig!

Jag drog efter andan och stittade på dom utan att röra mig, nu flyger dom, nu flyger dom, nu.... Men dom satt kvar! Jag stack sakta ned stavarna i snön, drog låååångsamt av mig tumhandskarna - dom satt där fortfarande!! Men hur fasen skulle jag få av mig bössan utan att dom skulle se mig och dra...? Jag bedömde att det var lika bra att jag stod kvar där jag stod då det var ett par meter bakåt innan jag började få skydd av några mindre tallar...

Så jag lirkade sakta remmen över huvudet och fick ned bössan i famnen utan att dom flög sin kos! Jag mantlade in en patron i loppet och gick ned i saxställning (ett knä ned på backen) och tog stöd mot en av stavarna. Plockade in en av orrtupparna i siktet, jag kom inte ihåg vart jag hade paralaxställningen men jag borde kunna träffa på det här hållet - och plocka fram glasögonen ur midjeväskan kändes inte som ett alternativ i det här läget.

Orren satt på sin tunna björkgren och plockade i sig en knopp då och då - visserligen gungade grenen till ibland men det kändes som om läget var fullt under kontroll - andhämtningen var visserligen fortfarande snabb, jag hade väl hämtat mig lite efter skidåkningen men spänningen hade väl gjort att adrenalitet runnit till. Så jag andades in, och stannade upp en bit in på en utandning och kramade av skottet!

Och orrarna tog till vingarna och flög sin kos! Även den jag siktade på!! Hur kunde jag missa på det avståndet, OK stödet var väl inte det bästa men ändå...

Oh well, jag följde dom med blicken för att försöka se om en av dom sackade efter/såg träffad ut men jag hade inte sett något som helst tecken till träff när jag sköt (222'a R med ljuddämpare, ingen rekyl) än mindre nu när dom försvann en halvkilometer bort...

Jag tog på mig prylarna igen och skidrade fram till björken där dom satt och kunde inte se några fjädrar eller något blod på backen under. Så jag konstaterade nu till 100% att det måste ha varit en bom helt enkelt...

Jag plockade fram GPS'en och konstaterade att det var en större myr igen efter nästa dunge så jag pressade på i den riktningen. Isses, det var jobbigt detta. Fick börja stanna då och då för att hämta andan, man sjönk ju ned nästan ned till marken i den här lätta djupa fluffsnön...

En stund senare började jag skymta nästa myr och plockade upp avståndsmätaren och började speja av öppningen så gott det gick, inga fåglar vad jag kunde se så jag åkte fram ett 50-tal meter så jag kunde speja av mer av myrkanterna åt både höger och vänster.

Men jag kunde inte se någon orre eller tjäder, men vänta nu...

Vad var det, rakt över på andra sidan av myren och flera hundra meter in i skogen på en höjd kunde jag se en större grupp orrar! Men det var långt dit bort, nästan 700 meter till fåglarna och drygt 300 meter över myren bara...

Men det var bara och chansa tänkte jag och tog ut kursen och började skidra rakt mot orrarna. När jag började komma över myren och hade tilldrygalagt ungefär halva sträckan sen jag upptäckte dom så började jag ha svårt att se vart dom satt mer, men dom verkade sitta kvar ännu!

Jag tog ut en kompassriktning mot en större asp jag kunde se och kämpade på mot den och orrarna. I en öppning mellan träden kunde jag se ett par orrar skymta en 250 meter bort! Men nu jäklar lättade några av dom!! Jag lutade mig stavarna och försökte ta igen mig lite grann, när andhämtningen lättat lite grann beslöt jag för att skidra vidare - det kunde ju sitta kvar någon fågel kanske. Jag hade ju bara sett några stycken lätta...

Men en stund senare kom jag fram i en glänta där jag nu kunde se dungen där satt tidigare men dom hade dragit vidare allihopa...

Pustade en stund och åt en näve russin och drack en skvätt. Sen vände jag tillbaka i mina egna spår och så otroligt mycket lättare det var att skidra i mina egna spår tillbaka!

Väl tillbaka där jag hade upptäckt orrarna funderade jag på om jag skulle vända tillbaka i spåren jag kommit från en timme innan - hade åkt i två timmar nu (praktiskt med "varningspipet" i hörselskydden, då vet man ungefär vad klockan är då dom piper till efter två timmar). Men jag beslöt mig för att pressa på ytterligare någon myr inåt - hade nästan glömt hur jobbigt det var att åka i lössnön men det kom snabbt tillbaka - fy fasen vad jobbigt det var!!

Men åkte i drygt en timme snett inåt men såg inga fler fåglar. Stannade upp på en liten höjd för en av mina allt tätare återkommande vilopauserna och passade på och drack lite igen, krubbade ned ett par kakor och en clementin som jaghade med mig. Även en näve russin smakade gott och krafterna kom smått tillbaka. Men nu beslöt jag mig för att vända tillbaka mot vägen/bilen - men inte längs mina egna spår för jag trodde/hoppades att chanserna att stöta på någon mer orrflock skulle vara högre om jag åkte via "nya" myrar.

Nu kom det dock dimman insvepande och sikten försämrades snabbt... Nu såg man kanske inte längre än drygt 100 meter, men om jag skulle stöta på någon fågel kanske dom skulle "sitta bättre" i dessa förhållanden. Jag åkte vidare men jäklar vad trött jag började bli, fick stanna och pusta typ var 100e meter nu.

Plockade fram GPS'en och funderade på om jag skulle lägga om planerna och ta mig ut mot en annan skogsbilväg som var lite närmare till. Men jag var inte alls säker på om den var plogad och då skulle jag ha ännu längre i obanad terräng så jag höll fast vid min första plan och stoppade ned Garmin'en.

Inne i en tät grandunge small det till och en tjäderhöna tog till vingarna och där stod jag som en fåne, andfått och förvånad. Hakan måste ha ramlat ned till midjehöjd där jag stod... Nåja, hade ju aldrig hunnit skjuta den ens om jag hade haft min hagelbock - men det är ju "bara" tuppar som är tillåtna att skjuta nu under toppjakten.

Plockade fram GPS'en igen och konstaterade att nu var det inte mer än några hundra meter kvar till vägen och det kändes oerhört skönt. Nu pep det till igen i hörselskydden, ytterligare två timmar hade gått. Nu hade jag skidrat mer eller mindre konstant i fyra timmar i den här lössnön!

En stund senare kom jag äääntligen fram till vägen, men isses vad jag fick kämpa för att ta mig upp på vägbanan - om det var typ 70 cm snö i skogen så var det väl mer än en meter lössnö i diket efter plogningen....

Men väl tillbaka på vägen gick det genast lättare att åka och det tog inte mer än en halvtimma till innan jag jag tillbaka vid RAV4'an. Spände upp skidorna på taket, lade in bössan och midjeväskan och plockade av mig snödräkten. Väl bakom ratten startade jag bilen och började sakta köra skogsbilvägen ut mot landsvägen. En kaviar/ostmacka lät sig väl smaka - ingen fågel med hem men en fantastisk dag i skogen - det är ju ändå såsen som är godast.... Men isses vad motion jag fick, kommer nog att ha träningsvärk i ett par.... år... typ....

torsdag 6 januari 2011

Skogssväng igen

Det var bara 10 grader kallt i morse så vi drog till skogs alla tre, förhoppningen var väl att stöta på någon orre eller kanske en tjäder men (som vanligt) såg vi inga skogsköns. Men det var en supertrevlig tur på ett par timmar.

Vi parkerade en bit in på byamarkerna och släppte Sissi och det var som vanligt en fröjd att se henne dra som en avlöning längs skoterspåret. Vi höll oss mest längs spår/stigar som vi gått tidigare men hittade ett skoterspår som ledde i en riktining där vi aldrig varit förut så vi tog det.

Sissi höll sig mestadels längs skoterspåren men ibland var det något som lockade extra mycket och hon tog någon kortare sväng i djupsnön men hon får verkligen kämpa där. Men hon verkar njuta av varenda sekund i skogen, hennes entusiasm är fantastiskt :-)

Och nu ligger hon i sin hundsäng framför brasan och sover, tar nån sväng förbi vattenskålen då och då och vi sitter bredvid och slötittar på en gammal Bondfilm (Åskbollen).

söndag 2 januari 2011

Söndagsjakt med hustru o hu'nn

Idag tog jag o Siv oss en rejäl sväng längs en plogad skogsbilväg på byamarkerna. Vi tog med oss Sissi och släppte henne och jag hoppades att hon skulle känna vittring av någon orre eller tjäder och nog var hon intresserad som tusan på ett par ställen och stirrade ut över plogkarmen men det var väl så mycket snö så hon tog bara nån enstaka kort sväng in i skogen.

Men hon fick massor med motion, sprang ivrigt fram och tillbaka framför oss med svansen pekandes rakt upp! Och jag fick lite mer skidvana med bössan på ryggen. Vi såg dock en orrhöna som kom flygandes rakt över vägen, fel "sort" och fel vapen :-)

I slutet på skogsbilvägen tog jag skidorna och banade min väg upp på en liten bergknabbe, Sissi tog täten och sprang som en raket upp längs stigen i några gamla fotspår. Väl där uppe tog vi en kortare söksväng men hon fick verkligen kämpa i djupsnön men hon gjorde det med stor iver och behövde inte uppmuntras på något sätt. Men jag kallade in henne efter en fem minuter och hon tog villigt "rygg" på mig och följde mig i spåren tillbaka. Men en 10 meter från stigen kastade hon sig förbi mig och nästan borrade sig fram genom djupsnön och kom ut på stigen alldeles vit av pudersnö :-)

lördag 1 januari 2011

1'a januari, jakt med Arthur

1'a januari, "bara" -12 på morgonen så jag och Arthur tog en sväng på byaskogen. Han beväpnad med kamera och jag med 222'an. Tog oss mot samma marker som jag gav mig på förra helgen, nu var det ganska enkelt att skidra dit då någon hade kört skoter längs spåret.

Efter bara några hundra meter så flög det upp två orrhönor framför skidspetsarna våra! Tyvärr var det enda viltet vi såg (förutom spår och spillning efter en tjäder) men det var en fin tur. Blev liite kylslaget mot slutet av svängen då det hade sjunkit till -18 då...