Jakthelg uppe i Tornedalen

Jag och min kompis Magnus drog upp till Tornedalen jättetidigt på lördag morgon. Åkte upp till ett (för oss) nytt område uppe i Tornedalen. Ett rykte var att det var hyfsat med tjäder där uppe och vi hade högt satta hopp. (bilder kommer om några dagar, min kamera hamnade hemma hos Magnus :-)

Området såg trevligt ut på kartan med flera bergstoppar och myrområden. Vi valde att bo i en hyrd stuga natten till söndag och slippa en kall/dragig skogskoja. Så vi började att svänga förbi stugan och lasta in sovsäckar och mat och drog sen till skogs. Det var ganska kallt, runt -19 och en svag vind som gjorde att det bet i kinderna allt.

Började att skidra längs en oplogad skogsbilväg ivrigt spejande efter fågel på bägge sidorna. Vi slutet på vägen tog vi oss ut i terrängen och korsade en bäck med viss möda då det var rejält risigt - vi hoppades att ta oss till en dalgång mellan två bergstoppar men vi gav upp efter att ha stångats med den täta vegetationen en bra stund.

Tog oss tillbaka längs skogsbilvägen och ned till en myr som vi sett skymta mellan träden tidigare men inga skogshöns så långt ögat kunde se. Vi skidrade längs ena långssidan på myren till dess den tog slut och sneddade in i skogen.

Väl inne i skogen igen följde vi en mindre traktorstig och stötte på ett par mindre tallar med gott om toppar/barr nedanför - spår efter tjädrar! Dom var dock täckta med ett lätt pudersnötäcke så dom var nog inte dagsfärska...

Men bara ett hundratal meter bort lyfte en stor fet tjädertupp med bullrande vingar, den flög av ett antal hyfsat tjocka grenar på några granar! Och sekunden efter den lyfter en tupp till! Och så en tjäderhöna efter dom! Men dom satt på marken och inte "i topp"...

Skidrade vidare och ta mig tusan om vi inte "ramlade över" tre tjädrar till!! Men dom satt också på backen mitt inne i en tät skog vilket gjorde det mer eller mindre omöjligt att se dom innan dom lyfte...

Vi bröt för lunch och for tillbaka till stugan för en kopp varm choklad, några mackor och bullar så var man fit for fight igen! Nu drog vi oss till en annan del av markerna och följde en oplogad skogsbilväg in i den där dalen vi siktade på från andra sidan. Nu tog vi oss in där men det var rätt långt att skidra innan man kom in i det "spännande" området. Men inte en fågel... Massor med myrar och andra öppna områden men inte en fågel "i topp"...

På vägen tillbaka stötte vi upp två orrtuppar som att på backen bredvid skidspåret - återigen inga toppfåglar.

Vi försökte följa efter orrarna men dom drog sin väg för vi såg inte röken av dom. Skymmingen föll nu snabbt så vi åkte tillbaka till stugan och gjorde oss middagsmat. Vid åtta på kvällen klarade vi inte av att hålla oss vakna längre utan gick och knöt oss - det kostar på att åka skidor hela dagen!

Söndag morgon, lite nysnö under natten och nu var det "bara" runt 12/13 minusgrader - kanske att det var för kallt igår och att nu skulle dom allt sitta i topp...

Började att åka längs samma skogsbilväg "in i dalen" som igår eftermiddag men nu åkte vi riktigt långt - nästan hela vägen till där vi var och "stångades" med snårskogen. Men nu åkte vi längs en skogsbilväg så det gick ganska bra - och "bra" sikt runt omkring men inte en fågel...

Bröt för lunch i stugan och städade ur/tömde den också innan vi drog ut i skogen igen, ingen ska kunna påstå att vi inte försökte! Nu åkte vi längs en tredje skogsbilväg och det bar iväg uppåt precis hela tiden - gladde mig åt nedförsbacken när vi skulle tillbaka till bilen sen. Dock var det ganska dåligt glid idag, det var mer glid när det var kallare igår.

Nu stötte vi upp en orrhöna och finns det en orre kan det finnas fler så vi stod en bra stund och spanade ivrigt men icke det... Men vi hann bara skidra 50 meter så lyfte det fyra orrtuppar framför skidspetsarna mina! Dom rackarna låg under snön! Mitt på dagen! Va e re som pågår här, upp i topparna med er!!

Magnus tog av sig bössan och smög efter dom då det verkade som om två av dom slog fast bredvid vägen några hundra meter längre bort. Han skidrade några meter, spejade, skidrade några meter, spejade, etc... Jag smög efter typ ett hundratal meter bakom honom och tydligen hade han missat en av dom för den lyfte ett 20-tal meter till vänster om mig. Och han skrämde upp den andra ytterligare en bit bort...

Vi fortsatte ända upp "på toppen" men inga fler fåglar... Sen vände vi och tog oss tillbaka till bilen lagom till det blev mörkt. Trötta o slitna tog vi oss tillbaka till civilisationen och stannade för en pizza på vägen hem.

Vid pizzerian blev vi snackandes med en annan jägare som också hade tillbringat helgen uppe i Tornedalen - och han släppte en liten bomb i knät på oss: dom sitter nästan aldrig "i topp" uppe i Tornedalen sa han!!!

En teori han hade var att det var så pass gott om Kungsörn att dom inte vågade sitta i trädtopparna... Intressant är ju bara förnamnet!

En annan teori är att det var för kallt för att dom skulle sitta i topparna.

En tredje att det var för lite/för lös snö - dom kunde fortfarande hitta mat på marken...

Jaja, en fantastisk helg ute i vildmarken vart det i alla fall!

Äventyr i tjäderskogarna norrut

Jag packade ned sovsäck, ved, mat, etc. och drog norrut i morse - målet var marker norrut där jag varit tidigare i höst och där sett tjäder ett flertal gånger. Jag for redan strax efter sextiden för att vara framme vid kojan när det började ljusna.

Trippen upp dit gick bra, det hade snöat ymnigt dagen innan men vägarna var rena från snö - lite lätt snörök men det var i princip tomt på vägarna norrut. Kom ifatt en timmerbil i jämnhöjd med Överkalix men slapp ligga bakom den med genom att stanna ett par minuter på en parkeringsficka.

Svängde av E10'an just när det började ljusna så det verkade som min plan skulle hålla - tänkte göra upp en brasa i kojan och ta mig en macka eller två innan jag gav mig ut på skidorna. Termometern i bilen visade på -13 och det såg ut och vara i princip vindstilla - toppjakt!

Men säg dom planer som håller alltid - efter nån kilometer var inte vägen plogad längre. Den hade nog plogats för nån vecka sen men det hade snöat en halvmeter sista dagarna. Men jag petade i ettan och provade att köra en bit och det funkade bra, trots att det var så pass djup snö att jag "plogade" med fronten och det stundtals kröp upp snö på motorhuven och att jag fick stanna då & då och rensa bort snö från luftintag/kylare och lysen.

Det gick så pass bra att man kunde köra på tvåan. Och efter nån kilometer flög det plötsligt upp en orre som låg under snön! Kul och se den, hoppas bara man stötte på fler sen på jaktmarkerna.

Svängde av på en mindre väg som ledde mot kojan men här kändes det som om det inte var plogat alls... I en lätt uppförsbacke kände jag att det började vara svårt att ta sig framåt och insåg att jag aldrig skulle ta mig fram till markerna/kojan då det var ett par riktigt branta backar nån kilometer innan kojan.

Så jag tog beslutet att stanna innan jag körde fast, det tog en hel timme att skotta en parkering/vändplats. Sen tog jag mig ett par mackor och packade med lite att dricka, några kakor, ett paket russin, etc. och spände på mig skidorna. Det var ett par kilometer fram till gränsen till "mitt" jaktområde och det var ett rackarns skidföre så man fick stanna o pusta lite då & då.

Väl framme vid markerna laddade jag bössan men matade inte in någon patron i loppet - tydligen kan det finnas risk att hylsan kan frysa fast. Jag lät Sako'n glida in i fodralet igen och drog remmen över huvudet/axeln. Jag hann bara skidra ett 50-tal meter när det helt plötsligt lättade tre orrtuppar bara några meter framför skidspetsarna!

Jag blev stående där med hakan nere vid knäna och såg dom flyga bort. Men ta mig sjuttsingen om dom inte slog fast i ett par björkar en bit längre ned i backen! Jag drog mig av vägen och smög av mig skidorna bakom ett par granar. Plockade fram bössan och mantlade in en patron i loppet och smög närmare - men dom hade lättat när jag tittade fram. Jag skulle inte ha försökt ta mig närmare utan tagit skottet direkt från där jag stod, var nog inte mer än 150 meter till fåglarna...

Jahapp, bara att spänna på sig skidorna men det var klart uppmuntrande att se jåglarna! Skidrade vidare ett par kilometer längs vägen fram till en större å som löper genom norra delen av området. Där tog jag mig en liten paus och tog av mig skidorna, fick rensa bindningarna då det samlas is precis under tårna. Passade på och dricka lite och knapra i mig lite kakor och russin innan jag beslöt mig för att vända - men jag tog mig ned på en myr och skidrade tillbaka längs skogsbrynet.

Då och då stannade jag och spanade framåt, ibland tyckte man att man såg någon misstänkt fågel på långt håll men bara falska alarm... Nån timme senare stannade jag och vilade mig lutandes mot stavarna - fortfarande ett ruskigt dåligt glid i kombination med att det fallit så mycket snö gjorde att det var ganska jobbigt att skidra. Men det var en fantastisk dag, otroligt vackert vackert med all nysnö - och absolut knäpptyst!

Stod stilla där och kände hur pulsen sjönk allt eftersom när blicken fastnade på en stor tall några hundra meter bort - var det inte en tjädertupp där borta!!?

Isses, plockade upp avståndsmätaren och kunde snabbt konstatera att det var en tjäder! Ett lätt tryck på en knapp gav avståndet 197 meter, kändes lite väl så långt så jag tog sakta av mig skidorna utan att släppa tuppen med blicken. Drygt 30 meter längre fram fanns det en mindre torrtall som jag tog sikte på samtidigt som jag drog fram 222'an.

Jag smög sakta fram, ett steg i taget - utan att släppa tjädern med blicken men den satt där och det såg ut som om den tog sig en munfull med tallbarr då och då. Isses, det här var spännade - ca 160 meter bort satt det en tjäder och nu var jag framme där jag hade beslutat mig att ta skottet från!

Tjädern satt kvar och jag lät min midjeväska glida ned i snön då jag tänkte nyttja den som stöd. Jag fällde ut benstöden samtidigt som jag gled ned på knä - under den manövern släppte jag tjädern med blicken och nu var den borta(!)

Jag kan inte ha haft blicken från den mer än en sekund men fågeln var spårlöst borta - jag kunde inte ens se den flyga någonstans! Det var som det hade varit ett tjäderspöke som suttit där och nu bara gått upp i rök!

Jag muttrade till och tänkte att jag skulle ha tagit skottet direkt på 197 meters håll - jag har skjutit en del på 200 meters håll och det hade gått rätt bra, och i princip vindstilla var det...

Tjädern satt i en tall rakt bortanför mina spår som man ser på bilden här.

Nåja, det var bara att pulsa tillbaka och spänna på sig grejorna igen. Nu började det skymma och när jag väl var tillbaka vid bilen var det mörkt. Men nu var det skönt att packa in prylarna i bilen och påbörja hemresan. Stannade vid ett burgarställe och fick mig lite mat halvvägs hemma.

Inget vilt med mig hem men en fantastisk tripp!!!

Trevlig söndag på byamarkerna

Idag tog jag mig en rejäl sväng på byamarkerna, var dock inte ute med tuppen utan tog en skön och välförtjänt sovmorgon. Men vid 11-snåret var jag ute och parkerade där jag oftast ställer 4x4'n. Gick sakta längs åsen och spanade framåt mot en ensam tall där det ibland brukar sitta några orrar.

Idag satt där dock inga kunde jag konstatera några hundra meter bort efter att ha spanat av trädet med mitt Nikon avståndsinstrument. En bit längre bort stötte jag dock upp en mindre grupp med orrar som satt på marken och tryckte. Kul och se dom lyfta och höra dom kackla sin iväg :-)

Och bara 100 meter längre bort längs åsen stötte jag upp en stor/fet tjäder(!) Och 15 minuter senare kom det en ensam orrhöna flygandes, hade jag haft ett hagelvapen hade jag eventuellt kunnat prova ett skott - ja om dom var lovliga det vill säga. Från och med förra helgen får man bara skjuta orr- och tjädertuppar...

Allra längst bort längs åsen kom det en hel flock orrar och sneddade en bit framför mig - säkert 15/20 stycken!

På tillbakavägen gick jag längs vägen och stötte upp ytterligare en ensam orrhöna - lustigt, oftast ser jag dom två & två eller i grupper.

Halvvägs tillbaka till bilen vek jag av till höger ned mot ett hygge där jag tidigare i höstas avlossade ett skott mot en orre för första gången. Höll utkik när jag gick genom en dunge med gammal granskog där jag stött på tjäder ett par gånger tidigare men inte ett liv nu, inte ens småfåglar eller hackspettar...

Väl framme vid hyggeskanten halade jag fram Nikon'en och spanade av andra sidan svepandes från höger till vänster, plötsligt hajade jag till och gick tillbaka en stump! Jodå, där satt en orre!!

Förra gången jag försökte smyga på orrar just här så stack dom när jag var typ halvvägs (250 meter) från dom så nu gick jag in i skogen och smög framåt där. Efter ett par hundra meter tog jag mig fram till skogsbrynet igen och fasiken i mig om den inte satt kvar, ja nu såg jag två stycken - och tuppar bägge två. Dock var avståndet fortfarande för långt, strax under 300 meter.

Så jag började snedda över hygget mot en stor fet rotvälta där jag kunde gömma mig och ha ett bra stöd. Nästan framme vid vältan kom det flygade ett 15-orrar från vänster och passerade "mina" två!

Jag höll andan och hoppades att mina två skulle sitta kvar och inte falla för grupptrycket och följa med men dom satt kvar! Och dom nya orrarna satte sig i en björk några hundra meter längre bort!

Jag mätte avståndet till bägge grupperna och beslöt mig att fortsätta smygandet mot de två orrarna som jag sett först, dels var det närmare dit (250 meter nu), dels var dom bara två - färre ögon som spanade plus att det var mer skydd i den riktningen.

Jag smög sakta närmare och fick nu skydd av en dunge träd men när jag kunde börja se genom träden med bössan i händerna hade dom lyft... Bummer! Jag vände nu mot den nya flocken men dom hade dragit dom också kunde jag konstatera fem minuter senare...

Oh well, det var spännande där under en 20 minuter!

Wow, häftig jakthelg!

Jag och Magnus blåste upp till markerna norrut igen för andra helgen i rad - förra gången såg vi ju ett antal orrar och lyckades till och med fälla en tupp.

Nu for vi upp tidigt på lördag morgon och drog direkt ut i skogen på skidor efter att ha stoppat i oss några mackor till lunch där uppe. Började med en del av markerna mer söderut och min 4x4 fick bekänna färg lite - ganska djup snö på en oplogad skogsbilväg men den tuggade sig fram med bravur.

Vid en brant uppförsbacke precis på gränsen till "våra" marker parkerade vi genom att bara backa ut i djupsnön - hade med en rejäl spade utifallatt... Sen spände vi på oss skidorna, jag mina Olskogens Vildmarksskidor och Magnus hade sina Vita Blixten och tog oss upp för backen. Isses va slut man var när man kom upp, första gången på skidor den här säsongen. Men förhållandena var perfekta tycktes det som, minus 6 grader och gnistrande vit pudersnö. Enda frågetecknet var om dom skulle sitta "i topp" eller om dom fortfarande kunde hitta mat på marken. Orren vi sköt förra helgen hade en hel del blåbär i magen/krävan...

Vi beslöt oss för att satsa på ett varv runt ett berg beväxt med gammal gran- och björkskog. Väl uppe på bergssidan stannade vi för att orientera oss och då tyckte jag att jag hörde en röst helt plötsligt! Lite lustigt kändes det dock för vi var mitt i ödemarken mer eller mindre...

En stund senare hörde jag en röst igen(!) och nu hörde Magnus det också! Och mycket riktigt, över en ås kommer det en kille till fots med bössa på ryggen och en hundpejl i handen. Jagar dom älg på markerna idag tänkte vi och försökte åka ikapp killen för att höra närmare vart vi kunde hålla till med vår fågeljakt men han var redan långt ned för backen med sjumila-kliv...

Nåja, vi skulle ju i precis motsatt riktning som han så vi fortsatte längre in på markerna. Eventuellt att han bara var in från marken brevid för att lokalisera sin hund för vi såg senare på dagen att han gått ned till markgränsen och där blivit upplockad av en snöskoter.

Vi fortsatte runt berget, supervackert och kanonfint skidföre som sagt var. Men någon fågel såg vi inte, men man njöt av skidturen och omgivningarna. Berget var oerhört fint med klapperstensfält och riktigt grov/gammal granskog - riktigt luktade tjädermarker!

När vi efter en fyra timmar hade tagit oss nästan varvet-runt så gled vi nedför berget ned mot skogsbilvägen igen och hinner bara ned på den så skrämmer vi upp en stor tjädertupp som satt på backen(!) Jaha, dom kanske sitter o trycker på marken ändå...

Vi tog oss tillbaka till bilen och körde till kojan där vi skulle övernatta och mörkret föll som vi kom fram. Passade på att klyva upp några famnar ved medans det fanns lite ljus kvar och gjorde eld i kaminen. Eventuellt att det var en aning mindre isigt där inne än förra helgen. Men efter en stunds eldande var det varmt o skönt där och vi brassade oss lite middag och roade oss sen resten av kvällen med lite läsande av medhavda jakttidningar, spela yatzy och lite patiensläggande.

Men man var rätt slut efter dagen så det vart en tidig kväll, snörde in ett par "logs" av pressat sågspån innan vi drog oss mot sovsäckarna - hade hört att dom kunde brinna bra mycket längre än "vanlig ved". Nu vet jag inte hur det var med det men eventuellt att dom brann lite längre...

Vaknade sen vid femtiden att det var kallt inne igen, klev upp och gjorde en eld i kaminen - går ganska snabbt när man späntat lite stickor o har näver att tända med. Sen var det skönt att krypa ned i sovsäcken igen. Får nog börja kliva upp på natten sen och elda när det blir riktigt kalla nätter...

Efter en snabb frukost bestående av mackor o några klementiner (jag hade glömt både fruktsoppepulvret och havregrynen till "jägargröten") så gav vi oss ut i skogen igen. Under natten hade vädret slagit om och nu var det nollgradigt och lite tendens på klabbföre. Vi tog oss till andra änden av markerna och på vägen dit stod det helt plötsligt en stor fin tjädertupp vid vägkanten(!) Vi stannade och tittade på den till dess den flög sin väg - magnifika fåglar! Undrar om inte någon sen knäppte den eller en annan fågel just där senare på dagen, såg både färska fågelspår och spår från någon som gått ur en bil och in i skogen o tillbaka när vi for tillbaka till kojan senare på dagen för lunch...

Turen nu tog oss runt ett vidsträckt myrområde där vi hoppades kunna stöta på någon orrflock. Nu såg vi inte röken av några orrar, jag jag såg dock något på lååångt håll som kunde vara en orre och Magnus höll med så vi drog oss in i skogen och skidrade närmare och sen tittade vi fram bakom en dunge - och om det nu var en fågel så satt den kvar - men vi började bli lite tveksamma... Men Magnus åkte närmare för att se om han kunde komma nog nära för ett skott.

Men när inget hände på en bra stund gled jag efter i hans spår och mycket riktigt, det var ingen fågel... Lurad :-)

Nåväl, vi ändrade taktik och drog oss in i skogen för att åka där tillbaka mot bilen och isses vilken skitterräng det blev nu - knappt genomträngligt bitvis... Insåg att vi varken skulle se någon fågel eller komma till skott så vi tog oss ut till vägen och åkte längs den tillbaka mot bilen.

Efter nån kilometer tycker Magnus att han ser något i diket några hundra meter längre fram. Vi stannar och spanar med våra respektive avståndsmätare men kommer överens om att det är bara en sten. Och mycket riktigt, när vi kommer närmare ser vi att det är ett mindre stenblock som ligger där - men då lättar plötsligt en orre och flyger över vägen! Eventuellt att Magnus hade kunnat haft en chans på den med hagelpipan i sin kombi men han hann inte med. Men då ser vi en andra orre lätta och Magnus gör sig redo men den gör en sväng åt vänster och kommer aldrig inom skotthåll, samtidigt ser vi orre nummer ett flyga tillbaka över vägen 100 meter längre fram och sällar sig till sin kompis och försvinner...

jaha, det var dagens sista fågelobservation tänker vi och skidrar vidare - men vi hinner bara 100 meter till när en stooor rackare till tjädertupp lyfter och drar iväg(!) Wow asså!

Och ytterligare några hundra meter ned längs vägen lyfter en järpe och drar in i skogen - nu har vi sett tre arter skogshöns på bara några minuter!

Men dom verkar alla ha suttit på marken, det kanske inte är nog mycket snö än för att dom ska sitta "till topps"...?

Vädret fortsatte att bli mildare och mildare och när vi började närma oss bilen igen på slitna ben började det rent utav duggregna(!) Och väl framme vid åkdonet ser vi pinfärska orrspår i snön(!) Vi kunde ha suttit kvar där och haft skottchans kanske på ett par orrar, nåja det är väl att betrakta som jaktbrott det - jakt från bil :-)

Vi for tillbaka till kojjan och krubbade lunch samtidigt som vi lade upp planerna för söndagseftermiddagen - dom verkade ju sitta på marken i skogen och mestadels uppe på höjderna. Så vi valde ut mer höglänt terräng för helgens sista pass på skidor.

Väl framme vid berget började vi klättra uppåt på en låg växel, fortfarande på oplogade små skogsbilvägar men Toyyan (Toyota RAV4) klättrade raskt uppåt. Och bakom en krök sitter det en fet tjädertupp(!) brevid vägen!!! Vi hinner bara stanna och häpet stirra på den när den lyfter och flyger sin kos, wow dom ÄR stora!!!

Vi åker en bit till och byter sen till skidor, nu är det rejält varmt med flera plusgrader och ett j*kla skidföre där snön klibbar fast under skidorna så vi håller oss längs skogsbilvägen och åker i ett gammalt hjulspår.

Efter ett antal kilometers åkande utan att se en enda fågel närmar vi oss slutet på vägen och vändplanen - då lättar en orrtupp på drygt 100 meters håll och drar sin väg. Vi stannar och tittar efter den och gör här ett misstag...

En orre, dom är oftast i sällskap! Och mycket riktigt, när vi skidrat en bit till lyfter en andra tupp och ger sig kacklande iväg efter sin polare. Tips: här skulle vi dels sett till att Magnus varit redo med kombin och jag kunde gott ha scannat av terrängen med mitt kikarsikte - troligen hade jag sett den här och kunnat få en skottchans...

Vi tar oss ned på en myr en bit från vändplanen och spanar av myrkanterna men inser att det inte går att skidra i terrängen - det fastnar kopiösa mängder blötsnö under skidorna så vi tar oss mödosamt upp på vägen igen och skidrar längs vägen tillbaka till den väntande bilen. Väl framme där börjar mörkret falla och det är bara att inse att det blev ingen fågel den här helgen - men fatastiskt att se så pass mycket fågel! Och jag har aldrig stött på så många tjädertuppar tidigare! Ska definitivt åka tillbaka dit längre in på säsongen!

Bilfärden hem blev lång och trist i regn, saltslask och dålig sikt. Men vi sopade i oss ett 200 grams burgarmål på vägen hem - det satt fint!

Första toppjakten

I morse klev jag upp 0615 då det precis börjat ljusna och for ut i byaskogen för ett första försök på toppjakt.

Jag började med att gå ned till en sankmark där jag hört orrar spela tidigare, nu varken såg eller hörde jag någon orre. Men det var en fantastisk morgon, några minusgrader och tyst & stilla.

Gick över på andra sidan skogsbilvägen och upp på en höjd och sen ned till den lilla myr där jag alltid tidigare sett orrar - idag lyste dom dock med sin frånvaro. Men jag fortsatte ned längs åsen ned mot en del av markerna där jag aldrig varit tidigare, hoppades att det skulle vara en myr där nere men det var mer en skogsbevuxen våtmark.

På vägen ned kom det dock två orrhönor och flög över mig på 20/25 meters höjd - men en rackarns fart upp emot där jag kom ifrån... Funderade på om jag skulle vända men det finns kanske fler där nere tänkte jag.

Men som sagt, det var svårt att få någon vy/överblick av området, följde bäcken nedströms till jag kom på andra sidan hygget där jag provat locka räv ett par gånger och korsade det.

Nu hade det gått ett par timmar och jag var inom synhåll från bilen igen och funderade på att bryta för morgonen - men jag korsade vägen igen och tog mig över till ett annat hygge. Det var ju en fantastisk morgon med hög/klar luft och en ren njutning att vara ute!

Stannade vid hyggeskanten och spejade av skogskanten på andra sidan hygget, och ta mig 17 om det inte satt en orre i en björk på andra sidan!! Avståndsmätaren gav dock vid handen att det var drygt 300 meter dit!

Jag manövrerade mig i sidled en aning så att jag fick en ensam stor asp mitt på hygget mellan mig och orren och började avancera. Typ var 50e meter kikade jag runt aspen och orren satt kvar!

När jag hade ett 50-tal meter kvar till aspen hörde jag ett kacklande och ser hur ett 15-tal orrar lyfter snett till vänster om där "min" orre satt - naturligtvis drar dom med sig orren jag sett också och flyger snabbt bort mot byn. Men efter några hundra meter ser jag hur dom vänder och slår fast utspridda i ett par björkar snett till höger om mig!

247 meter - väl så långt varvid jag återigen började sakta avancera - när avståndet krympt till ca 180 meter kom jag till en lämplig stubbe där jag sjönk ned och tog sikte. Jag vred upp förstoring till max (16x) och valde ut en fin tupp. Skärmen på min keps var dock i vägen så jag tog av mig den och tog återigen sikte, men det kändes inte riktigt stabilt.

Jag tog ett par djupa andetag och tog sikte igen, andades ut delvis - stoppade utandningen och väntade ett par tiondelar innan jag kramade av skottet!

Tack vare ljuddämparen (Stalon Whisper) på min 222'a så var rekylen i det närmaste obefintlig och jag såg hur orrarna reagerade, huh - vad var det? Och alla lyfte och flög sin väg... Bom... Skulle kanske ha försökt gå ännu närmare...

Men det var spännade! Nåja, jag matade ut tomhylsan och satte den i fickan och lät mekanismen mata in en ny kula i loppet och säkrade.

Sneddade över hygget och följde sen en rågång tillbaka mot bilen, och nu satt det plötsligt en järpe på en gren mitt i rågången! Jag smög sakta 10 meter till för att ta stöd mot en björk men den anade tydligen att något var i görningen och flög sin väg.

Bummer, men roligt att se fåglar. Kom fram till en mindre skogsbilväg där jag stannade till för att orientera mig när en stor fin tjädertupp lyfter 40 meter från mig och dånar iväg mellan granarna! Wow asså!

Och när jag har ett hundratal meter kvar till bilen lyfter det två orrtuppar och flyger upp mot höjden där jag satte upp mina bulvaner för en tid sedan - och just där dom lyfte har jag sett orre tidigare. Inget byte nedlagt idag men hade fyra härliga timmar i skogen och man lär sig allt eftersom var viltet uppehåller sig. Och hade chans på två fåglar och fick prova att avlossa ett skott idag - inte dåligt!