"hundägare" för en helg(!)

Wow, fick "låna" en Finnspetstik via en forumbekant - var och hämtade Sissi redan på fredag kväll för att hinna bekanta mig lite med henne. Gick riktigt bra, var lite rädd att hon skulle stå vid dörren o gny/vilja hem. Men hon fann sig snabbt med oss och huset vårt. Var riktigt kul att "bli med hunn" faktiskt.

Igår morse drog jag och Sissi mig norrut med bilen full av sovsäck, liggunderlag, vattendunk, ved, mat, bössa, skidor, etc. för helgdust med tjädrarna på marken där uppe!

Väl framme kunde jag konstatera att det dels var mer snö än hemma i byn men det var framkomligt längs vägen, men det var också runt 17 minusgrader. Så vi började med att stanna till i kojan och göra upp en rejäl brasa i kaminen och äta lite lunch innan vi drog oss innåt på markerna. Tyvärr tog vi oss inte hela vägen in på själva markerna pga risken att köra fast.

Men jag drog på mig skidorna o spände fast 222'an på ryggen och iväg bar det. Men efter några kilometer började vi närma oss de delar av markerna där jag brukar stöta upp tjäder så jag släppte Sissi. Liiite nervöst var det allt att släppa en vilt främmande hund lös i skogen så där!

Men jag märkte snabbt att hon höll "koll" på mig och var jag var så det började kännas bättre o bättre. Men en timme senare kändes som om jag tappat kontakten med henne, hade inte sett henne på en bra stund och stannade upp och lyssnade noga om hon stod o skallade nån pippi...

Döm om min förvåning när det kommer en stor kungörn(!!) på låg höjd från det hållet som jag såg Sissi sist(!!!!)...

Isses, vände direkt och började ropa efter henne men ingen hund... Jag började mer o mer oroa mig, skulle jag hitta henne slagen av örnen....?

Men plötsligt dök hon upp mellan ett par granar och tittade uppfodrande på mig, vad vill du?

Puuuh, skönt asså - sen var allt frid o fröjd - jag skidrade i sakta mak framåt och stannade ofta och lyssnade efter hennes skall men det var tyst... Supertyst som vanligt här uppe miltals från närmaste hus, riktig vildmark!

Då o då såg henne dyka upp, oftast höll hon sig till vänster om mig men det kändes som om hon höll kontakt med mig och jag började känna mig mindre otrygg med att ha henne lös. Men nog spejade jag upp mot det närliggande berget men jag såg aldrig något mer örn.

Men det var fortfarande en bra bit in till markerna där jag oftast jagade, vi kom ju aldrig "in" på markerna idag med bilen. Man skulle ha en sån där "Islandsmodifierad" Toyota med jättehjul :-)

Insåg att vi borde vända innan vi ens kommit fram till de egentliga markerna - så jag började dra mig tillbaka och Sissi var med på noterna och kom som skjuten ur en kanon efter en stund och sprang förbi mig så man nästan ramlade omkull av vinddraget :-)

Hon höll kontakt med mig men sista halvtimmen såg jag inte henne igen nu, jag ropade och visslade men ingen hund... Men jag skidrade långsamt till bilen hoppade att hon skulle dyka upp men inte det...

Jag spände fast skidorna på bilen i det fallande mörkret och lade in bössan i bilen, ingen Sissi...

Jag tog och började knalla tillbaka och ropade på henne med jämna mellanrum, men ingen hund... Jag hade på mig mina Sporttac dels för att det var varmt o skönt för öronen men också för att höra bättre - och efter en kvart kunde jag höra henne skälla - en fågel(!)

Jag vände snabbt tillbaka till bilen och hämtade bössan men skippade skidorna, en stund senare var jag tillbaka där jag hörde henne och hon skallade fortfarande! Wow, jag fortsatte en bit till längs vägen och funderade var jag skulle gå in i skogen - var väl inte mer än några hundra meter från henne/fågeln nu.

Men plötsligt tystnade skallen och jag frös mitt i ett steg... Plötsligt kom det en stor fin tjädertupp nästan rakt över mig med snabba vingslag! Och Sissi kom rusandes efter!!

Jag försökte ropa fast henne men hon hade bara tjääääder i blicken och försvann bort. Jag stod stilla några minuter och så kunde jag höra henne igen, men låååångt bort! Fasen också, jag som lämnade skidorna på biltaket...

Oh well, jag raskade mig tillbaka till bilen - men nu började det bli väl så mörkt så jag lämnade bössan i bilen och tog skidor och GPS för att bara hämta hunden nu. Väl tillbaka där jag vände sist stannade jag och lyssnade men inga hundskall. Hade hon sprungit ännu längre bort nu...?

Jag skidrade efter spåren men tappade ganska snabbt bort bort hon då hon sprungit fram och tillbaka där flera gånger... Jag ropade och visslade efter henne men ingen hund. Nu började jag bli rejält orolig, satt hon o ylade olyckligt någonstans i mörkret :-(

Jag skidrade vidare i den riktningen jag sist hörde henne och fortsatte att kalla på henne, och isses vad glad och lättad jag blev när hon plötsligt dök upp framför mig!

Och jag tror hon var lika lycklig hon, nu hade vi varit ifrån varandra i drygt en timme och det var i princip becksvart nu. Hon fick en handfull hundgodis som hon slukade girigt och sen kopplade jag henne och vi skidrade tillbaka till bilen.

Nu började jag känna mig lite halvless efter dagens eskapader och började fundera på om jag verkligen skulle övernatta i den kalla kojan... Det skulle ju bli ännu kallare i morgon också. Och när jag sen en bit längre fram längs vägen lyckades köra fast och fick skotta en stund för att ta mig lös så beslutade jag mig för att fara hem - jag kunde ju alltid jaga på byamarkerna dagen efter. Så jag packade in allt i bilen bilen och anträdde hemresan. Såg både en hyfsad älgtjur och en stor räv längs skogsbilvägen - alltid kul att se vilda djur.

Men idag var det runt 15 minusgrader hemmavid så vi höll oss hemma mest hela dagen, men vi tog Sissi på en lååångpromenad runt byn och det var riktigt härligt ute.

Husse o matte kom sen förbi Rutvik och hämtade upp Sissi. Tack Thommy för "lånet" och för löftet att få låna henne nästa höst igen - en riktigt trevlig voffsing :-)