Tjäderglimt

Idag fick Sissi följa med mig och en hundkunnig kompis ut i skogen, vi tog oss till en annan del av "mina" byamarker än igår med förhoppning om att vi skulle hitta nån skogsfågel.

Och isses vad Sissi var ivrig innan vi for ut i skogen, Sako 222'an låg i hallen och snökammodräkten låg framme så hon insåg allt att nu var det jakt på gång. Hon gnydde o gnällde o allmänt sprang runt :-)

Och jaktglädjen kunde man inte missta sig på när när jag släppte henne - första metrarna togs i några snabba fyrtass-skutt med svansen rakt upp. Hon sprang ca 100 meter och stannade till och en snabb titt mot oss för att kolla att vi var på väg åt samma håll, och en gång till ett 50-tal meter till bort.

En stund senare hördes att hon skällde på något, men det var bara några tveksamma skall - och sen tyst igen, och något enstaka voff igen och sen tyst... Undrar vad det var, en ekorre kanske?

Vi drog oss norrut och sen tillbaka österut igen nu banande oss fram genom skogen. En del dungar riktigt luktade tjäder - riktigt gammal gles granskog. Men inga fåglar...

Ett par timmar senare var vi inte mer än en kilometer från bilen igen, vi stannade som ofta och lyssnade efter skall men tystnad var allt som man "hörde"...

Plötsligt flaxade det till en 12 meter upp i en stor gran och jag ser en tjädertupp lätta och dra iväg samtidigt som den slog av lite torra grenar! Och Sissi hörde tydligen fågeln för 20 sekunder senare kom hon kutandes raaaakt mot granen som tjädern lättat från. Och det var helt underbart och se hur uppspelt och koncentrerade hon var. Hon ägnade inte en blick åt oss där vi stod.

Jag tänkte att hon nu skulle springa efter tjädern men hon sprang bara några sekunder till efter den innan hon vände framåt igen.

Sista stunden på dagens jakt var hon borta igen en 20 minuter - gick tillbaka en 500 meter och tyckte mig höra att hon skällde lååångt bort men en liten stund senare var det tyst. Och plötsligt var hon tillbaka - fick beröm och ett par hundgodisar innan jag kopplade henne.

Nu ligger Sissi här hemma på en mjuk filt framför täljstenskaminen, verkar rätt slutkörd efter helgens jakter. Då o då undslipper det någon tuuuung lååång suck - hoppas det är av belåtenhet och inte av att hon har tråkigt :-)