En halvtimma senare skingrades vi som de sista höstlöven en senhöstdag och jag tog min jeep till passet där jag tänkte holla hov idag. Jag slog av lysena för att försöka smyga mig ut så omärkt som möjligt, sista biten var vägen rätt eländig med djupa hjulspår efter någon traktor så min fyrhjulsdrift fick göra skäl för namnet.
Jag parkerade en bra bit bort från passet och plockade ut mina prylar och stängde dörren så försiktigt det bara gick och smög in på markerna. Väl på plats konstaterade jag att det fortfarande var för mörkt för att man skulle då skjuta men jag gillar att vara på plats tidigt så det kändes bara bra.
En svag dager kunde skönjas österut medan jag plockade upp termos, kikare, hörselskydd och jaktradio. Jag avslutade proceduren med att ladda elefantbössan med fyra 7x61'or och lutade den sen mot sargen på tornet och lät ryggen sjunka bak mot ryggstödet och bara satt där och njöt av tystnaden.
En halvtimma senare såg jag på min Astro att bägge hundförarna släppte sina respektive hundar, Arro och Gramse började sniffa runt i jakt på färska älgspår - den första ganska nära mig och han arbetade sig metodiskt närmare och närmare där jag satt.
Tyvärr fick han inte upp några spår utan passerade mitt pass en halvtimma senare, han kastade en snabb blick på mig där jag satt uppflugen i mitt torn, höjde ena benet och skvättade lite på en buske - där ser man vad han ansåg om mig och mina jaktfärdigheter ;-)
Hunden arbetade sig nu inåt på markerna och försvann snart söderut igen liksom för att kolla något ställe igen - och ta mig sjuttsingen om inte hans kraftfulla skall började eka mellan trädstammarna - upptag!!!
Jag kollade lite snabbt på GPS'en, 700 meter från mig bara! Jag plockade upp bössan direkt och gjorde mig redo, dom skenar ofta norrut älgarna och gjorde den här älgen det skulle den mycket väl kunna passera inom synhåll från mig!
Men älgen tog det förvånansvärt lugnt och stod i det närmaste still. Jag kollade var den andra hunden höll hus och den var helt plötsligt betydligt närmare än den var bara några minuter innan! Och det sprakade till i radion och den andra hundföraren meddelade att hans hund verkade vara på väg rakt mot ståndet - det kunde bli väl så spännande det!
Men jag fick mig en funderare, jag såg hur den andra hunden passerade ca 150 meter bakom mig på GPS'en men det brakade till rejält i skogen - den hade nog en älg med sig hunden(!) Och mycket riktigt, hunden bara passerade typ 100 meter från ståndskallet utan att blanda sig i den leken, -jag har egen älg, verkade den tycka.
Den drog dock söderut och försvann ut på nästa bys marker. Men jag hade ju ett ståndskall bara ett stenkast från mig! Och som sagt, det kunde bara ta sekunder innan dom var här om det ville sig så. Bössan vågade jag med andra ord inte släppa, men tyvärr började det dra sig inåt på markerna så sakta - undrar om inte Mattias försökt sig på en ansmygning och råkat stöta älgen, men den tog det rätt lugnt - förflyttade sig sakta bara några hundra meter bort - jag kunde dock fortfarande höra hundens skall hur tydligt som helst, Arro har ett redigt skall det är ett som är säkert det.
Men tyvärr drog det sig längre och längre bort från mig så jag ställde försiktigt ifrån mig bössan och lutade mig bakåt igen.
Skallen ekade fortfarande fram till mig men den hade nu dragit sig ytterligare in på markerna, nu började det allt närma sig min passgranne åt det hållet. Jag hörde på radion att hundföraren förvarnade passkytten, nu var det spännande - riktigt spännande!
Men jag ser på GPS'en hur älgen och hunden drar sig förbi det passet utan att det faller något skott - rackarns också, det måste ha varit riktigt nära!
Jag lade ifrån mig GPS'en och satt och njöt av hundskallen som jag fortfarande kunde höra - vilket skall den där hunden har! Men var det inte två hundar som skällde nu? Jodå, nu kunde jag höra en stövare driva hare en bit söder om mig - nu var det allt action här omkring mig.
På något sätt fick jag en underlig känsla och tittade över min vänstra axel och ser en vuxen älgtjur passera rakt över skogsbilvägen som jag sitter vid!!
Högerhanden åkte direkt ut mot bössan men jag insåg att jag inte hade en chans att hinna få iväg något skott utan såg den försvinna med raska steg in i skogen norrut!
Äsch, jag skulle provat att ha ropa fast den! Visserligen var det runt 200 meter bort, men nog hade jag fixat det bara den hade stått still. Äsch äsch äsch...
Jag provade att locka ett par minuter, men troligen hade älgen stötts av stövaren med tanke på hur snabbt den hade förflyttat sig...
Men nu började ståndskallet som Arro jobbade med dra sig mot mig nu, sakta kom det allt närmare och närmare - dock inte riktigt rakt mot mig - det var en långsmal myr mellan mig och hunden/älgen, men myren var inte mer än typ 100 meter bred så det kunde bara smälla till så var dom här!
Så bössan kom fram igen, jag kollade att säkringen var på och satt spänt och lyssnade på hundens jobb. Nu var dom inte mer än 280 meter ifrån mig(!) Men fortfarande med myren mellan mig och dom...
Plötsligt ser jag på GPS'en att hund och älg passerar bäcken och förflyttar sig ett hundratal meter norrut - äsch, nu ska det nog mycket till att dom ska vända hit igen... Undrar om det kommer att bära iväg norrut nu och in på grannbyns marker?
Plötsligt smäller ett skott(!) Och Mattias röst hördes ivrigt på radion att han skjutit på ett vuxet djur! Jag ser att hunden och älgen förflyttar sig några hundra meter och så smäller det ett skott till, och en stund senare ett tredje! Och nu ligger älgen där, nästan framme vid min närmaste passgrannes torn - han var dock inte med på jakten idag.
Jag packade ihop mina saker och gick tillbaka till bilen med bössan och ryggsäcken. Sen tog jag mig över till Mattias, Arro och älgen och hjälpte till med att ta ur den.
Jaja, det var en riktigt bra och spännande jaktdag, jag släppte knappt bössan där under några timmar medan hunden jobbade sig runt mig i en halvcirkel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar