Det var mer snö än vi trodde så vi höll oss mestadels till en skogsbilväg och spanade runt varje krök och ut i varje glänta. Det var fantastiskt stilla, inte ett ljud hördes och det föll en del nysnö under eftermiddagen - ett riktigt sagolandskap!Efter några timmar kom det plötsligt två orrtuppar glidflygandes snett framför oss - jag gick med min 222'a och hoppades på någon fågel "i topp" men Magnus hade sin kombi och hade haft en teoretisk chans på ett skott men hann inte med. Men dom verkade inte ha sett oss så vi följde efter.
En bit längre ned i sluttningen var där en gran som var i princip snöfri så troligen hade det suttit en flock i den och rivit ned snön - vi fortsatte en kilometer men beslutade oss för att vända. Hade bara gått några hundra meter tillbaka när jag får syn på en orrtupp i en björktopp!
Den är din viskade Magnus och det var visserligen bara dryga 80 meter men det var gott om ris/grenar i vägen så jag provade att smyga mig lite närmare för att få ett bättre skottläge men den/dom flög sin kos...
Väl tillbaka i kojan en fem timmar efter vi lämnat den var vi tämligen knäckta, inga skidor och det var ett isigt lager halvvägs ned i snön som gjorde det extra jobbigt att gå. Efter middagen var man nästan redo att lägga sig redan fem på eftermiddagen(!)
Men vi höll oss uppe och eldade upp värmen/ut med fukten innan vi la oss. Vaknade vid halv sju nästa morgon och då var det minusgrader inne igen...! Huga... Ska nog åka upp igen dit nästa helg och då kanske ta med några "logs" av pressat sågspån, enligt utsago ska dom brinna några timmar. Sen får man väl purra en av oss som gör en brasa mitt på natten också :-)
Nästa dag gav vi oss ut igen på en lååång sväng längs myrkanter - idealiska förhållanden tyckte man men inte en fågel så långt ögat såg, ja inte mer än lite mesar, korpar och hackspettar...
En snabb lunch i kojan och vi gav oss ut på en tredje och sista sväng och ta mig sjuttsingen om vi inte stötte upp en grupp med orrar - en fem/sex stycken flög upp och satte sig i några granar framför oss! Wow, nu darrade man allt lite på handen men jag fällde ut stöden på bössan och tog in en av tupparna i siktet och kramade av ett skott.
Trevligt att man lyckas få hem lite god mat efter en lång och slitsam helg. Visserligen är det viktigaste för mig naturupplevelsen och att få komma ut i skog och vildmark men nog vill man se något vilt ibland och även få möjlighet att få ta något med sig hem ibland.Vi stötte nog på samma grupp orrar en stund senare på eftermiddagen, Magnus såg dom på typ 300 meters håll sittande i en gran. Vi smög närmare och på 208 meter kunde vi konstatera att det var två orrar men innan vi hann göra något mer lyfte dom... Kanske som sagt samma fåglar som tidigare på eftermiddagen...
