Jag klev upp i ottan idag och blåste iväg in i landet till en jaktmark jag har tillgång till. En för mig "ny" mark som på kartan såg spännande ut, några timmars bilkörning senare så var jag framme och det såg lovande ut - inga andra bilar så jag hade markerna för mig själv och spände på mig ryggsäcken och släppte Sissi som drog iväg med svansen upp!
Vi hann bara några hundra meter så hörde jag en orrhöna kackla! Och upp flög det tre orrar, hönan och en årskyckling av vardera könet! Tyvärr drog dom som en avlöning men det var en lovande start!
Vi drog oss allt längre in på markerna och jag måste säga att detta var ett av de vackraste ställen jag fått jaga på. Det är verkligen en ynnest att få kunna strosa runt med hund o bössa i en sån fantastisk urskog där träden får mogna och uppnå hög ålder och en vishet som man sällan ser. Och när dom på ålderns höst får lägga sig och vila i mossan, helt underbart!
Några kilometer in så hörs plötsligt Sissi skalla! Jag fryser i steget och står blickstilla en stund och hoppas att fågeln ska sitta och låta mig försöka på en ansmygning. Men tyvärr tystnar Sissi efter bara en halvminut utan att jag får veta ens vad det var hon skällde på...
Vi svänger av ned för sluttningen jag sneddat uppför för att se om det finns någon fågel längs myrkanten en bit nedanför mig och Sissi är genast med på noterna, samarbetet mellan mig och henne funkar riktigt bra numera. Det är väl "bara" det här med att fåglarna inte "sitter" för henne utan flyger vidare ganska snart...
Efter några kilometer börjar jag smått sakna henne dock och plockar fram min GPS och ser att ho befinner sig några hundra meter bakom mig och har sprungit fram och åter på en mindre yta. Jag tar av mig ryggsäcken och lutar bössan mot en åldrig trädstam som vilar i mossan och sätter mig ned och tar en slurk kallt att dricka och håller ögonen på displayen.
Plötsligt kommer det hundskall ned mot där jag sitter! Wow, hon har hittat en fågel! Jag sitter en liten stund och hoppas att fågeln ska sitta och ta mig sjuttsingen om det inte verkar fungera! Jag tar mig upp på fötter och funderar på att lämna ryggsäcken här men det är några hundra meter från hunden och finns ju en viss risk att jag inte ska hitta den igen så jag hänger upp den på ryggen och plockar med mig bössan och börjar smyga närmare.
Sissi skäller ivrigt och det är som en annan ton nu än tidigare, kan det vara en tjäder detta? Hon liksom tar i mer...
Några minuter senare bedömer jag att jag är kanske inte mer än 100 meter från dom nu, men jag ser varken hund eller någon fågel i den täta grandungen. Jag låter ryggan glida ned i mossan och tar mig närmare ett steg åt gången, Sissi tar rätt långa pauser i skällandet då och då varvid jag fryser i steget och vågar knappt andas men hon återupptar skällandet efter en stunds tystnad och jag är nu troligen inte mer än ett 50-tal meter från henne.
Inser att jag valt en dålig väg fram nu när jag kan skymta Sissi bland granarna, men ett par stora feta gammelgranar är mellan mig och trädet där fågeln troligen sitter. Jag sjunker ned i mossan själv nu och ålar saaaakta fram till en liten tuva och låter bössan glida fram och lägger mig bakom och försöker hitta fågeln mellan grenarna på granen framför mig.
Men inte det, jag kan inte se någon fågel och funderar på att ta mig bakåt en bit och försöka från en annan vinkel när jag plötsligt hör hur en stor tjäder lättar med bullar och bång!
H...vete...! Sissi drar iväg efter den där jag ligger på rygg i mossan och känner besvikelsen välla över mig. Nu satt den ju i säkert 5-6 minuter, minst!
Sissi kommer tillbaka och nosar mig i pannan och liksom manar på mig, kom igen nu husse - det finns fler!
Jag tar mig upp på fötterna och Sissi ger sig iväg igen och jag plockar upp ryggsäcken och följer efter, Men en timme senare är vi tillbaka till kojan där vi parkerat bilen. Drygt fyra timmars jakt, Sissi har kubbat på i drygt 20 kilometer, två ståndskall men som vanligt ingen fågel med hem :-)
Nu tog vi oss lite lunch och en halvtimmas tupplur i kojan på markerna och sen nya friska tag lite mer österut. Vi parkerade vid en avtagsväg och gick inåt ca en kilometer innan vi lämnade skogsbilvägen. Även här var det fin gammal urskog, vägen in hade dock varit kantad med en snårskog typisk för en 20 år efter en kalhuggning. Men här varit det åter riktigt härlig marker och jag njöt av varje steg.
Vi sneddade över vägen och tog oss ned mot en myrsjö och stötte genast upp två tjädrar. Sissi tog upp förföljandet på en av dom och det bar av ned mot sjökanten där hon ställde fågeln en liten stund innan skallen tystnade.
Vi fortsatte en bit längs myrkanten och det tog inte många minuter så stötte vi upp ytterligare en tjäder! Den stannade upp i en gammal gran och Sissi började skälla intensivt på den men den flög vidare efter bara en 20/30 sekunder... Hon tog upp jakten och lyckades skälla en stund till på den lite längre bort men även den lyckan blev kortvarig och det blev återigen tyst i skogen...
Nån timme senare var vi på väg tillbaka mot bilen när vi stötte på färska björnspår(!) på en sandfläck, jag är säker på att dom inte var där när vi lämnade bilen ett par timmar innan då jag synat av fläcken noga - även Sissi reagerade starkt på spåren dock inte som jag trodde utan hon satte iväg längs vägen ivrigt sniffande på dom och försvann snabbt utom synhåll.
Plötsligt hör jag ilskna hundskall en bit framför mig! Hmmm, har hon hittat björnen? Jag ser framför mig en kaxig finnspets som plötsligt blir rädd när björnen gör ett utfall och hunden sen springer till husse med björnen efter... Hmmm...
Jag gör bössan redo och osäkrar den och håller ett finger på avtryckaren till hagelpipan och avancerar långsamt, Sissi har passerat den parkerade bilen och skäller ett hundratal meter in i skogen på andra sidan vägen - men jag hör en orre kackla och hur den sen tar till vingarna och hundskallen ebbar ut - pheeew....
Vi bryter för dagen, vi har jagat nu i totalt sju timmar och Sissi har kutat totalt 30 km enligt Astro'n. Hon sover gott på vägen hem och jag stannar för en pizza på vägen.
Hit måste jag återvända igen snart!
Idag lade vi upp en lite annorlunda strategi och jag tog posto ganska långt in på markerna, ett "riktigt" älgpass kändes det som. En rejäl sluttning ned mot ett äldre hygge med en våtmark nedanför - riktigt luktade älg där! Man kanske skulle fixa sig ett andra torn här, jag trivdes riktigt bra här i höstsolen. Var runt noll på morgonen men det blev ganska skönt där i solen mot lunchtid.
